Aftonbladet – 8 augusti 1867, sida 3

n Jbokegaren. — Det är otvifvelaktigt, att om iloch när företaget visar sig vinstgifvande åj— nyttigt är det i alla händelser — så skall tJallt flera ingå som bolagsmän, och klart är ijatt ju större rörelsekapital som kan åstad5 kommas, i desto större skala kunna inkö: I pen, och till billigare pris, verkställas. Hr Il Nordqvist, som sköter handeln med mycken r skicklighet, betviflade också icke att den OlskaH lemna ett ganska godt resultat. dl! Innan jag slutar redogörelsen för Norrtt I köpings arbetareförening och dess filialaf I delningar, kan jag ej neka mig nöjet omg nämna den, till hvilken föreningen står i stor, ulkanske den största förbindelsen: styrelsens tt I ordförande, bankvaktmästaren C. F. Blohm; Ihan är också högt uppburen af alla för sin redn barhet, sin energi, sin affärsskicklighet och t sitt humana väsende samt för sin utmärkta a I förmåga att städse bibehålla den vackra och nyttiga föreningen inom den utstakade verksamhetssferen. Redan i det föregående har jag uttalat min åsigt om arbetarnes i Norrköping välbefinnande och belåtenhet. Jag ej förtiga att jag äfven träffade missbelåtna arbetare, som klagade dels öfver knapp eller ingen arbetsförtjenst, dels ölver tyranni hos fabrikanter och fabriksmästare; men af skmtalen med dessa missnöjda (ingen af dem tillhörde arbetareföreningen) fick jag -I dock det intryck, att hvar de än vistades, , Jeå skulle de troligen, af samma orsaker som tl nu visade sig, blifva missbelåtna och klaga öfver otillräcklig arbetsförtjenst och arbetsI gifvarnes godtycke. I Hvar och en känner ett ej så ringa omtanka Itages i anspråk hos alla arbetare — ordet arI betare taget i vidsträckt bemärkelse — att I?klokt ställa för sig?, och att välståndet och I trefnaden i huset beror lisa mycket, om ej I mera, på husmodrens omtanka, flit och sparIsamhet eom på husfadrens arbetsförtjenst. Det var med stort nöje som jag erfor, att jemförelsevis ganska få gifta fruntimmer I voro vid fabrikerna anställda. Många fabriksarbetares hustrur träffades i sina hem, sysselsatte med de husliga göromålen och med barnens skötsel. Jag såg ganska många hustrur upptagna med förfärdigande af sådana väfnader som de sjelfva jemte man och barn behöfde. Öfverallt hos de behållna arbetarefamiljerna idkades husslöjd, och det öfverraskade mig högeligen, enär det vittnade både om idoghet hos hustrurna och om god arbetsförtjenst för männens del. Ett angenämt intryck på mig gjorde ock fabr.ksarbetarnes barn. De allra flesta hade ett friskt och frodigt utseende. Dertill bidrager naturligtvis ej blott att tillgången på goda lefnadsmedel är riklig, utan äfven att bostäderna äro sunda. Jag träffade nästan so oo a CE ERK mod. Dä jag deröfver yttrade min förunäldsta 13 är, och två —17 och 18 är gamla i fabriken — å svarade hon: ?vore det likt det, om barnen skulle komma trasiga i skolan?? De hade dock skollof då. Detären förträfflig anordning att i fabrikerna inga barn antagas förr än de fyllt femton är. inga barn med sådan trasig beklädnad som. antydde deras vanvård eller föräldrarnes ar: dran till en arbetarehustru i vestra delen af etaden — hon bade fyra barn hemma, detl. ör dock Tilldess åtnjuta de undervisning i folksko!orna och hinna utbilda sig till arbete. De i fobrikerna enställda barnen visade ej de annars lätt i ögonen fallande tecknen aföfveransträngning ; de föreföllo mig visserligen mera långväxta än satta, men de hade ej den bleka hyen som lärgossarne, särdeles på de mörka och osunda verkstäderna i hufvudstaden hafva, och jag tyckte mig hos de förra spåra en frimodighet och lefnadslust, som de ged:are fällan visa. Under miva vandringar i Norrköping besökte jag äfven åtskilliga der befintliga försörjningsinrättningar. De voro särdeles väl ordnade; rummen ljusa, snygga och med god ventilation, födan god och tillräcklig. Jag gjorde för öfrigt samma jskttagelse der, som på andra dylika försörjningsanstelter; fruntimmerna voro fulkomligt belåtna med sin ställving; arbetet, lämpadt eter deras krafter, ver dem ett behot och ett nöje. Karlarne åter voro missbelåtna öfver det tvång som de måste underkasta sig; arbete var för dem oftast motbjudande och utfördes med en synbar motvilja. Mest missnöjda voro de karlar, som förr befunnit sig i en bättre ställning, särdeles om de förspillt den genom ett oordentligt lefnadssätt, som i deras yttre lätt ådagalades. Många klagade att deras fattigdom vållats ?af de förb— maskinerna, som tegit arbetet ifrån dem?. Samma klagan föres af lätt insedda skäl i ca fabriksstäder. Men sannvolikt är att den åtminstone icke skall ökas, sövida industrien och arbetarens intelligens ökas. Genom den sednare bli de mera användbars i olika brancher af industrien, och genom den förra blifva de mera användbara till annan sysselsättning, om den till hvilken de förut egnat sig undergår förändring. Ju mera allmän bildning en arbetare erhåller, desto mindre blir ban en maskin. Emedan fattigvården är ganska väl ordnad, så ör allt tiggeri på gatorna förbjudet, och då några tiggare visade sig, så befanns de tilthöra landet eller andra städer och uppgäfvo sig endast vara stadda på genomgäng. Utan tvifvel är intet så demoralserande som det t. ex. inom hufvudstaden vidt utbredda tiggeri, hvilket af minderåriga personer idkas. Denna förvärfskälla gör dem tidigt till lältingar först, till brottslingar eedan. Jag upprepar såsom min bestämda öfvertygelse, grundad på de undersökningar, som jag med största möjliga omsorg sökt göra, att Norrköping såsom fabriksstad äfven på de sednare ären gått betydligt framåt; att den allmärva välmågen der ingalunda aftagit, utan tvärtom stigit; att ylleväfnadsindustrien — som i Norrköping är hufvudrak — på de sista tiotalen af år icke allenast högst betydligt utvecklats, utan successivt så fulländats ett den i produkternas godhet och pris kan täfla med utlandets; att den är inne på en rätt väg, enär den hedrifves i stor skala med betydliga kepitaler och med stor tekvisk skicklighet; — stt äfven arbetarens moraliska och ekonomiska ställning är god, och att ett välvilligt och förtroendefullt förhi liande mellan arbetsgifvaren och arbetstagaren är rådande. De sednare erkänna med tacksamhet alt stora uppoffringar gjorts och göras för undervisningsväsendet, och FO ri 0 g