lige til. Han vilde slutte med et Leve for Nordens Hovedland, for Sverig, ikke blot for Fortidens Sverig, de store Minders Land, Bedrifternes Jordbund og Haderens Hjemland, men ogsaa for Fremtidens Sverig med den store Opgave og det store Ansvar, for Sverig som den nordiske Enhedstankes Förer til Seir og Virkelighed. Sverig leve! Pastor Feilberg anförde i det tal, hvarmedelst han tackade för det deltagande, som både svenska och danska talare visat BSlesvig, ett exempel på, huru tanken om de nordiska ländernas förening vore så naturlig, att den inverkade till och med på preussarne. En preussisk general, en förståndig och human man, som hade legat i qvarter hos honom under sista kriget, hade då yttrat, att man ju blott förde krig, för att sluta fred, och en fred, som rörde Blesvig, kunde sldrig bli definitiv, om den icke ledde till en skilnad emellan nationaliteterna, hvilket han hoppades måtte bli krigets resultat. Annu helt nyligen hade samme general i ett bref ti!l honom och ett par andra uttalat förhoppning derom, att omröstning snart måtte komma att ega rum i Slesvig; men i alla händelser ansåg han det nödvändigt att Danmark sökte förening med de två öfriga nordiska rikena; ty liksom i vär tid små bryggerier, små brännerier och andra dylika handteringar i smått icke bära sig, så vore det nödigt att smärre folk af samma stam sloge sig tillsammans, eljest blefve deras hushållning alltför liten, alltför kostsam och dertill alltför litet betryggande. I det talaren med fiera exempel från Slesvig upplyste, huru olyckligt förhällandena gestaltat sig der på sista tiden, slutade ban med ett lefve för den nordslesvigska ungd..men,