Aftonbladet – 8 augusti 1867, sida 2

Det förekom dem som om de derigenon bättre skulle kunna hälla stånd mot de angrepp, som de anade att de komme att uthärda. Den okända log. Hon hvarken tog ett steg framåt eller drog sig en tum tillbaka. Hertigen af Dinan inbjöd henne med en rörelse af handen att taga plats på divanen. Hon teckade och återtog derpå: Allt noga betänkt finnes ingenting, som förbinder mig att underrätta er om skälet till min närvaro. Således?4 yttrade hertigen otåligt. CMå det vara er nog att veta, att om ett allvarsamt intresse förenat eder båda i detta hus, der herr baron Kirschmacrk icke sätter sin fot en gång om året, der herr hertigen af Dinan aldrig varit förrän i natt, så är det ett icke mindre vigtigt intresse som drait mig hit. Och detta intresse? Rör ingen annan än mig, och jag finner derför icke något behof att gifva eder del deraf. Baron, vi förlora vår tid här, sade generalen och reste sig, det är ett karnevalsskämt, en lumpen intrig, som sätter denna slöja framför madames ansigte; låt oss gå. Kirschmark steg upp. Stanna ! ropade den okända. De båda männen, hvilka redan voro vid dörren, vände sig instinktmessigt om. Stanna! Jag vill det. Drag för fan, brummade bankiren. Nej, min fru, farväl.4 I det ögonblick då de voro på väg att försvinna, yttrade hon långsamt: Stanna, Yvon Kernock. Baronen vände sig om. tStanna, öfverste Mach.