Aftonbladet – 8 augusti 1867, sida 2

Med hvem hafva vi att göra?s frågad Kirsehmarck. Med hvilken rätt är ni här? tillade ge neralen. Den beslöjade damen förblef lugn unde; denna störtskur af frågor, som hotade at öfvergå till förolämpningar. Då de båda interlokutörerna tystnade, sva rade hon med den största köld: Ni synes mig mycket nyfikna, mina vackre herrar. När blef det brukligt att den star. kare parten vid ett samtal sådant som detta. böjer sig för den svagare? tMin fru!...4 afbröt hertigen häfiigt. Låt henne talat, mumlade baronen liflig! i hans öra. Ehuru hälften af edra frågor blifvit fram. ställda af hans excellens hertigen af Dinan, som jag icke tillerkänner rättighet hvarken att fråga mig eller förtreta sig öfver min närvaro, samtycker jag att i viss mån gifva honom de upplysningar han begär. uDet var väl, det!4 brum: ade hertigen. Låt höra. 4Ni önska veta hvem jag är, mina herrar, Jag är en qvinna, som är van att göra allt som faller henne in. Ni söka ana ändamålet med min närvaro i denna hemlighetsfulla och sorgliga boning? Jeg har kommit hit endast derför att min nyck, min fantasi ledt mig dertill. Så! Nu har jag talat! Hafven I nu kommit längre?4 Jag känner denna röst!4 sade hertigen af Dinan för sig sjelf och letade i sitt minne, Det der är inga skäl, dristade bankiren att svara. . SÖnskar ni några andra? SJa... visst! Nåväl! De båda männen jemkade sig instinktmessigt närmare hvarandra.