Aftonbladet – 8 augusti 1867, sida 2

Monchette, som var ursinnig att icke få tala, närmade sig kolossen, och tröstade sig med att dugtigt nypa honom i venstra vaden. La Cigale rörde sig icke. Man skulle kunnat bränna honom lefvande utan att han, för att icke vara sin kapten ohörsam, skulle nedlåtit sig att glädja sina bödlar med en halfdragen suck, Rännstenarnes konung rördes af denna stoicism. Se så! sade han för sig sjelf. Detär icke så trefligt som på Petit-Lazari, men det är roligt ändå. Man måste se slutet! LILI.