Aftonbladet – 7 augusti 1867, sida 3

RYSSLAND. En kejserlig ukas anbefaller organiserandet af ett nytt generalguvernement Turkestan, som skall omfatta provinsen iurkestan, området Taschkend, de år 1866 ockuperade territorierna på andra sidan Biraria och den del af provinsen Semipalatinsk, som är belägen söder om Tarabagatai. Det nya generalguvernementet skall fördelas i två provinser, provinsen Sir-Daria och Semiretchenskaia, skilda från hvarandra genom Kurogotyfloden. Hvardera af dessa skall styras af en militärguvernör, som begge stå under den gemensamma generalguvernören, hvilken får öfverbefälet öfver samtliga inom det nya militärområdet förlagda trupper. Till generalguvernör är utnämnd den från Vilna bekante generaladjutanten v. Kauffman. I de ryska bladen läser man en rapport om en seger, som nyligen vunnits af ryssarne öfver bucharerna, i närheten af citadellet Jany Kurgan. Bucharerna hade i närheten uppslagit ett större läger, från hvilket de hotade såväl fästet som nejdernas fredliga invånare. 1 anledning häraf företog öfverste Abramoff ett nattligt anfall mot detta läger, som räknade 1000 man reguliera trupper och 23,000 man milis. Den ena anfallskolonnen, bestående af tre ryska kompanier och några kanoner, anfördes af major Gripenberg, den andra af öfverste Abramoff, som hade en ungefär lika stor manstyrka. Resultatet af segern var att hela lägret stannade i ryssarnes våld och att bucharerna drefvos på flykten. NORD-AMERIKA. De sista kongressförhandlingarne voro af mycket stormig natur. Presidenten hade i ett budskap af den 15 Juli uttryckt den åsigten att, då nationalregeringen afsatt eydstaternas civilstyrelser, hon äfven vore förpligtad att öfvertaga den del af deras statsskold, som de för inre ändamål före kriget ådragit sig, och uppgående till en summa af 100 millioner dollars. Följden af denna förklaring var att förutse. Huset förklarade i en resolution presidentens åsigt stridande mot folkrätten och för ett öfverlagdt angrepp mot nationens kredit. Dei budskapet förekommande uttrycken militärdespotism? och Psydstaternas förtrampande? framkallade en storm sådan man ej på länge sett i huset. Boutwell anklagade i ett ytterst häftigt tal presidenten för en mängd förbrytelser och förklarade till slut att han genast måste försättas i anklagelsetillstånd. Den gamle Thaddeus Steffens talade om hemliga drif. fjedrar, som hindrade undersökningen, hvaraf äter den judiciella komitns president Wilson tog sig anledning till en bäftig replik för att taga komiten i försvar. Slutet af debatten var att presidentens veto mot supplementet till rekonstruktionsbillen med 100 röster mot 22 kastades öfverbord. Indiankriget med alla sina fasor har utbrutit. Enligt de sednaste depescherna från gränsen hade indianerna öfverfallit ett jernvägståg i närheten af Fort Larned. Den katolska biskopen Lamy, 10 prester och barm hertighetssystrar föllo i deras händer. Männerna blefvo dödade, skalperade och förfärligt stympade, och qvinnorna bortsläpades i fångenskap, der de utan tvifvel gå det förfärligaste öde till mötes. MEXIKO. Bland de främmande sändebud, som på Maximilians kallelse begifvit sig till Queretaro, var äfven Belgiens chargå daffaires, hr Hoorickx. I en depesch till sin regering af den 27 Juni berättar han huru han under förklädnad och många faror lyckats smyga sig ut ur hufvudstaden och jemte preussiska, österrikiska och italienska ministrarne framtränga till Queretaro, dit da efter en tre dagars resa anlände. Den 5 Juni hade ban fått tillstånd att besöka kejsaren, som han funnit i en sexton fot lång och lika bred cell i klostret Los Capuchinas samt bevakad af två soldater. Maximilian hade varit mycket nedslagen och bittert beklagat sig öfver att han vore öfvergifven och bedragen af hela verlden. Alla de nämnda representanterna hade gjort de största ansträngningar för att rädda Maximilians lif, men förgäfves. Den 14 Juni, några timmar före domens afkunnande, hade de, då de voro på väg till krigsrättens sessionslokal, blifvit på gatan anhållna och förda till öfverbefälhafvaren, som hefallde dem att inom två timmar lemna staden och sade dem att om de återvände de genast skulle blifva skjutna. (Enligt andra berättelser beskylde man dem att ha haft sin band med i försök att bjelpa kejsaren på flykten.) ; jod Berättelserna om afrättningen och det närmare förloppet dervid äro ännu mycket sväfvande och stridiga. . Så skrifver en korrespondent från Mexiko till Independance, att exekutionen egt rum, på..en bergsplatå, Cerro de la Campana, utanför staden, och att Maximilian, i anseende till sin svaghet, måst dit uppbäras i en stol af fyra man. De båda generalerna hade gått vid hans sida. Kejsaren hade ej dött af de första skotten, utan en sergeant hade måst gå fram och ge honom dödsskottet, hvilket först efter flera oskickliga försök lyckats bonom, Korrespondenten yttrar till slut: PJag tror att större delen af den mexikanska befolkningen är republikanskt sinnad. Detta hindrar dock ej att sorgen öfver kejsarens död var allmän, ty Meximilian hade som menniska tillvunnit sig till och med sina motståndares sympatier. Detta. allt hade dock intet inflytande på den politiska situationen, ty trots de hurrarop,. trots .de triumfbågar, hvarmed man mottog Maximi. lian hade monarkien aldrig den minsta utsigt att slå rot i Mexiko. Kejsarens död är tyvärr. ej situationens sista ord. Fyratill femhundra . personer, tillhörande Mexikos bästa familjer, äro komprometterade.. De 35 medlemmarne af den kommission som Forey vid sin ankomst nedsatte, de 215 ledamöterna. af notabelförsamlingen .som proslamerat kejsardömet, de förra statsråden, ministrarne, alla högre civila och militära embetsmän, darra för sina lif. Alla frukta segrarnes hämnd. Lägg härtill deras anförvandter och vänner och ni kan fatta hvilken skräck och ångest herrska i Mexiko. Det klerikala partiet får dyrt betala sitt fel