Aftonbladet – 7 augusti 1867, sida 3

alldeles kommit ur bruk, har tidningen dock at utstå en svår konkurrens derutinnan, att er mängd skrifna annonser (af hvilka en del vitt nande om en temligen försummad korrekturläs. ning) anslås å den utanför societetssalongen be fintliga taflan ?för Nytta. Äfven detta sätt at annonsera kommer utan tvifvel att upphöra, nä; tidningen, i tidernas längd, blir daglig. — Til sist bör nämnas, att staden helt nyss fått sig er stadsbudskår, som dock ännu ej hunnit längre än till fjerde budet. — Ett besök i Stockholms läns fiskodlingsanstalt. I Upsala-Posten läses: Denna äriga inrättniog för fiskodling och fiskskötsel, belägen vid en liten vacker sjö i Knifsta socken i Stockholms län, lärer nästar bafva kammarherren OC. 58. Paijkull att tacka för sin tillvaro. Genom sitt nit för den i vårt land allt för mycket försummade, men vigtiga handtering att odla fisk och sköta fiske, åvägabragte kammerherren Paijkull att det för få år sedan lades grund till nämnde inrättnings boningshus för en föreståndare och undervisningslokal för elever. Den 1 Mej 1865 antogs jägmästaren C. Peucker från Polen till lärare i nämnde inrättning och detta år användes till inrättningens anordnande. År 1866 den 1 Mars fingo 2:ne elever tillträde till inrättningen, der lärokursen i fiskodling och fiskskötsel, i förfärdigande af fiskredskap, såsom nät, ryssjor, mjärdar m. m., är beräknad på 5 månader eller från den 1 Mars till den 1 Augusti. Under innevarande sommar hafva 5 elever, 3:ne från Upsala län samt 2:ne från Nyköpinogs begagnat sig afinrättningen, der de åtnjutit fri bostad och vedbrand, fri undervisning samt anslag till kost. Vid det i år den 1 Augusti med eleverna anställda förhör uti ofvannämnde undervisningsämnen närvoro: länets höfding hr W. Stråle, inrättningens inspektor, kammarherren C.8S. Paijkull, sekreteraren i landtbruksakademien, professorn J. Arrhenius, och hushållssällskapets sekreterare, professorn N. J. Andersson, samt flere ibland ortens tjenstemän och possessionater. Då man tager i beräkning den korta tid, som är anslagen till elevernas undervisning vid denna inrättning samt deras förmodligen klena underbyggnad i hvarjehanda stycken vid deras inträde i densamma, så kan man skäligen ej begära mer än det, för hvilket de redogjorde vid förhöret. Också förmärktes en allmän belåtenhet bland åhörarne med såväl den nitiske och hygglige läraren som med elevernas insigter. Efter förhöret blef den af eleverna färdiggjorda fiskredskapen tagen I betraktande, och tycktes nät, ryssjor och mjärdar vara ändamålsenliga och buudna för godt pris. Sedermera besågs ett, något från inrättningen beläget, litet kläckningshus för Jax, väl och förståndigt inrättadt, ssmt de fiskyngeldammar, som, genom en afstängning uti 2:ne små särskilda vikar, äro belägna i sjön Walloxen, i hvilka dammar det för året utkläckta fiskynglet, sedan det uppnått behörig utveckling, blifvit insläppt, för att skyddas för de faror, för hvilka det möjigen kunde hafva blifvit utsatt, i den hänielse det genast efter utkläckningen hade kommit i sjön, dit det likväl efter tillräckig tillväxt inforslas på hösten, Änskönt Jet för tillfället bläste rätt dugtigt, kunde nan dock förmärka utien af dammarne stim af småfisk. — Såvidt vi hafva oss bekant ir Knifsta fiskodlingsanstalt den endai vårt and, cer man icke blott sysselsätter sig med tt odla sötvattensfisk, utan der äfven elever ;mottagas och undervisas. Stockholms husvällningssallskap stär således i spetsen för letta vackra företag, och man kan med skäl säga, att det hushällar visligen och berömvärdt, då det i förhållande till sina tillgånsar, som ej kunna vara så särdeles stora, emot mångas klentrogna invändningar anlår nedel för att insigt skall spridas om, wuru ett fiske skall skötas och förmeras. Tiden är verkligen inne, att man flerstädes vårt fädernesland går åstad och gör samnaledes, ty skall det allmänt använda utlundringssystemet fortfara, så skall det säerligen blitva lika svårt att uti våra många ;ch vackra svenska insjöar träffa på en fisk, om att finna ett träd på de allmänt kända vältorna. Der har ock funnits skog i forna lar, men eodast ett fattigdomsbevis, nemlisen ljungen är qvar. För ingen är obekant, tt fisken under lektiden af alla krafter träfsar att krångla sig upp på ett grundt ch solbelyst ställe, för att der lägga sin fröda, till utvecklingens befrämjande, den nda omsorg, som modren har om sina små; nen få äro de strandegare, som behjerta letta sträfvande, och liknöjaheten har gått å långt, att man högst sällan får se i ett iskvatten utsatta vasar eller på grundare tällen utlagdt ris, för att, så att säga, gå iskens önsknivgar till mötes, ehuru en såan ringa uppoffring skulle rikligen ersättas.