Aftonbladet – 7 augusti 1867, sida 3

hon som bam lefvat i de mest torftiga omstän digheter, lemna detta vackra vedermäle af sir hågkomst. Församlingens gamle prost föreslog skålen för fru Å., som sedan skyndade till fattig huset för att öfvervara den middag, hon sjelf derstädes gaf för de fattige, som hon ock ville se glada på denna dag. — Göteborgs tulluppbörd innevarande år intill den 1 Aug. har, jemförd med förra året, utgjort: 1867. 1866. För inkomm. afdeln. Rdr 2319210,18. 1956 533,05. , utgående d:o 59085.30. — 68980.91. Summa rdr 2378295,48. 2025513,96. Uppbörden under årets första 7 månader öfverstiger sålunda förra årets med 352781 rår 52 öre. — Sillsalterier. Från Sölvesborg skrifves: Ett af våra kustbor alltför länge förbisedt behof synes numera på väg att bli afbjelpt, vi mena behofvet af ordentligt ordnande sillsalterier. Handlanden S. Holm håller nu på med att här uppföra ett salteri, sedan han å åtskilliga fisklägen häromkring redan låtit inrätta dylika, der sillsaltningen kommer att ske efter anvisning af en i nämnde handtering kunnig person från Norge, hvilken af hushållningssällskapet blifvit antagen att deri tillhandagå med undervisning. Vi hysa med anledning häraf den öfvertygelsen, att tillståndet i ortens sillhandel och utsigterna för densamma skall, till stor fördel för mången och många, komma att undergå en total omhvälfning. Ale Väderlek och årsväxt. Sölvesborg den 3 ug.: Väderleken har sedan i förgår e. m. varit utmärkt. Den på många ställen utestående höskörden inbergas nu ifrigt, och skulle, om denna väderlek en tid finge fortfara, rågen snart mogna under inverkan af den rådande värmen. Upsala den 6 Augusti: Väderleken har från och med lördagen varit regnfri samt för höskörden, som nu på alla håll med all ifver bedrifves, så gynnsam som möjligt. För sädens fullmatning och mognande vore dock i hög grad önskligt att mera värme gjorde sig ällande. Härpå kommer att bero, om man rean om 14 dagar kan få skära rågen eller nödga vänta till i slutet af Aug. eller början af ept. — Jernvägsäfventyr. Det snälltåg, som den 29 Juli kl. 2 e. m. lemnade Paris för att gå öfver Köln till Berlin, ankom till Köln omkring 22 timma för sent, på grund af ett par olyckor under resan i Frankrike. Redan innan tåget hade uppnått S:t Quentin hade det måst stanna på grund af en hotande eldsvåda i de två eftersta vagnarne, hvilkas axlar blifvit så upphettade, att vagnarne fylldes med rök, ehuru det stannade dervid. Vagnarne måste lemnas och ersättas med andra. Tåget bestod af några och tjugu waggoner med omkring 700 passagerare. Resan fortsattes nu, och man ankom till den norr om S:t Quentin liggande mindre stationen Essigny le petit. Här höll tåget stilla ett ögonblick, hvarpå det långsamt gick bakiänges för att öfverföras på det andra spåret, det vestligaste af de åtskilliga spår, som här intaga banans bredd. Häraf drog man den riktiga slutsatsen, att man endast ville lemna plats för ett annat tåg. Omkring en minut förflöt under tystnad, då plötsligt från den eftersta delen af det långa tåget uppstod ett gränslöst larm, som inom ett par sekunder genjua öfver hela tåget med ropen;: Alle aussteigen! ussteigen! Toutle monde descendre ! Weiter fort, weiter fort!? Som en blixt sprungo alla ut, nedför en 15 alnars sluttning, genom en tät hagtornshäck, utöfver kåloch potatesfält — ty alla trodde på en sammanstötning. Man såg sig om, man såg på det lemnade eller, rättare sagdt, till hälften lemnade tåget, ty alla hade icke kunnat komma ut; på flere ställen hade vagnarne icke kunnat öppnas, herrarne hade klättrat ut genom fönstren, på fältet lågo flera fruntimmer afsvimmade, och under en obeskriflig ångest sågo alla på tåget och hörde det kommande tåget. Allt detta skedde på mindre än en minut. Då kom det väntade tåget, kurirtåget från Paris, brusande, och med stormens fart for det fram, förbi, på sitt rätta spår, och var i nästa ögonblick försvunnet. Således skedde ingen sammanstötning, ingen olycka! Denna plötshga öfvergång var nästan mer gripande än sjelfva spänningen. Flere damer föllo omkull, en fick kramp, en äldre herre återfick målet först efter ett par timmar. Äfven på andra sidan tåget hade alla störtat at, men olyckligtvis höll tåget icke vid stationen, utan på ett ovanligt ställe, och här gick en nästan osynlig metalltråd långsåt hela tåget, en aln högt öfver jorden, så att de flesta föllo på de spår, der konduktörerna visste att kurirtåget skulle komma inom en minut. Öfverkonduktören, som icke kunnat förhindra denna förvirring, uppfattade situationens fara. Han ref sig i håret och man hörde hans förtviflade utrop: ?Sacre nom de Dieu, men han förlorade icke besinningen. Med en beundransvärd själsnärvaro stängde han så många dörrar som möjligt, kommenderade: PRestez — restez partout, och med nästan öfvermensklig styrka och skyndsamhet grep han alla som hade fallit på det olycksdigra spåret, kastade dem åt sidan och fick spåret klart, kanske ett par sekunder innan tåget gick öfver det. Hade kurirtåget kommit en fjerdedels minut förr, så hade det ofelbart krossat öfver 50 passagerare. Nu var emellertid tåget passeradt, och ett ögonblicks djup tystnad utvisade hur djupt en och hvar kände sig gripen och tackade Gud, att så många blifvit räddade från en nästan oundviklig olycka. Snart voro alla åter i kuperna och tåget. fortsatte sin resa. Hela katastrofen hade uppstått genom ett missförstånd. Tåget höll, enligt order, stilla på det vestra spåret, och alla konluktörer stodo och tillsågo att hufvudspåret var ritt. Då fingo ett par passagerare i de eftersta vagnarne det infallet att vilja gå ut,hvarvid den närmaste konduktören ropade: ?Niemand aussteigen, ?pas descendre. Detta rop missförstods itaf en redan utkommen herre, hvilken började opa: Alle aussteigen, hvilket åstadkom hela örvirringen, emedan alla antogo att ett tåg komnit i orätt spår och att konduktörerna derföre opade till passagerarne att de skulle skynda ut. Denne herres beteende kunde ha förorsakat förärliga olyckor. Han blef genast gripen, man åg konduktören fatta honom i bröstet och skaka onom, och derefter såg man honom icke mer i åget. Alla passagerarne berömde på det högsta sfverkonduktörens ifver och själsnärvaro, och man kom öfverens om att skriftligen för jernvägstyrelsen omtala hans utmärkta konduit. — AL — Marstrand förr och nu. En korresponlent skrifver bland annat till G. H. T. fölande från Marstränd: I midten af staden, just vid sjelfva torget, sågs oerdom ett gammalt ruskigt och förfallet hus —