Aftonbladet – 7 augusti 1867, sida 2

De voro rika, förnäma och stora bland jordens store! t Hvarifrån kom då detta fullkomliga. förnekande af deras egna personligheter? Hvarifrån detta afstående af allt som är afundadt och afundsvärdt? Af öfvertygelsen att de gjorde något godt, att de uppfyllde en helig pligt. Då och då rådfrågade Passe-Partout den karta, som öfverste Renaud lemnat grefve de Warrens i hotellet vid Malaquaiskajen. Truppen fö jde dess anvisningar. Slutligen hördes ordet! halt! Hvar och en stannade orörlig: Efter någon någon hadevåra äfventyrare kommit till en gång som steg temligen mycket uppåt. Vattnet hade försvunnit. Jorden försvann derpå i sin ordning under en bädd af fin sand. Framför dem höjde sig ett enormt stenblock, ett oöfverstigligt hinder, en jättelik port som stängde öppningen till den underjordiska gången. Omöjligt att komma vidare! Inga faeklor, befallde Passe-Partout. Man släckte facklorna, Tänd blindlyktorna.? Man lydde. Chefen för de Osynliga närmade sig derefter klippan, granskade den uppmärksämt vid skenet från en lykta, och vände sig slutligen till la Cigale: ?Din jernstör, hit! sade han och pekade på ett af hörnen, der hans skarpa blick upptäckt ett märke, osynligt för alla hans äfventyrskamrater. Jätten satte sin jernstör på det angifoa stället och tryckte på: Klippan vände sig omkring. ?Gå på! sade Passe-Partout. (Forts.)