Aftonbladet – 7 augusti 1867, sida 2

SLOCKIHOLL da ff AUS: Nordiska folkmötet vid Ringsjön: (Bref till Aftonbladet.) Lund den 5 Aug. Man räknar vanligen tiden för en närmare vänskaplig beröring mellan svenskar och danskar ifrån det ögonblick, då Tegner, i Lunds domkyrka lagerkrönande Oehlenschleeger, utropade: Söndringens tid är förbi !? Man måste dock savningseniigt medgifva, att den dag, då regulier ångbåtsfart börjades mellan båda sidorna af Sundet; knappast är mindre epokgörande i detta hänseende. Södra stambanan, med sina utgreningar till alla Skånes vigtigare hamnorter, är egnad att göra beröringen ännu lifligare. De lättade kommunikationerna äro emellertid här ifstånd att utöfva ett annat och större socialt inflytande, än då fråga är om närliggande länder med skilda nationaliteter. Dansken i Sverge och svensken i Danmark finna sig fullkomligt hemmastadda; de känna att de ej äro i främmande land; språk, uppfattning och folklif äro så närbeslägtade, att man reder sig med den största lätthet; men de förete tillika egendomlighet nog, för att framkalla intresse. När nordvestra stambanan (Gud gifve snart) blir färdig, skall utan tvifvel en dylik, lifligare vexelverkan inträda mellan svenskar. och norrmän, och man skall då känna förvåning öfver att ännu för några årtionden sedan benämningen ?Stockholmsfarare? i Norge begagnats såsom öknamn för att beteckna lycksökare, och man skall såsom ett minne från en längesedan förgången tid betrakta den Wergelandska komedien med samma namn, der en resa till Stockholm satiriskt betecknas såsom vittnesbörd om inställsamhet och innationelt sioneag. Det folkmöte, som i går hölls nere i närheten af Ringsjön, i en af Skånes skönaste trakter, hade en större omfattning och annan karakter än de nordiska möten af olika slag, som hittills varit hållna. Det varicke här särskildt studenter, naturforskere, bokhandlare, eller någon annan särskild klass, som höll möte; här sammanträffade i många tusental personer af alla samhällsklasser och alla lefnadsvilkor, om ock flertalet af de tillstädeskomna : tillhörde allmogen. Det var ett stycke modern folkvandring, möjliggjord genom nutidens storartade fortskaffningsmedel och med fred och gästvänskap i stället för plundring och ödeläggelse till syftemål. Det är icke lätt att omedelbart etter denna fest och midt under de dyningar derelter, som ännu här förspörjas, utkasta en fullständig skildring af densamma. Hufvuddragen deraf skola vi dock söka sammanfatta, på det dagens post må kunna föra till hufvudstaden en ätminstone något utförligare redogörelse än de kortfattade telegrammerna. Redan från tidigt på morgonen hade menniskor börjat samlas vid Stehag. Bantigen norrifrån bragte deliagare i -mötet från Kristianstads och Kronobergs län; från Jönköping samt en och annan från nordligare delar af Sverge. Från Ystad, Landskrona och Helsingborg bragte särskildta bantåg öfver Eslöf väldiga massor af resande; bland dessa en mängd danskar, som icke kunnat deltaga i den af Nordisk Samfund anordnade gemen: samma öfverfärden, för hvilken antalet måst begränsas till 1000. När härtill räknas den mängd kjöbenhavnare, som: tidigt på morgonen afrest med ångbåt öfver till Malmö och sedan färdats uppåt med de ordi:arie tågen, så kan man utan öfverdrift anslå de i mötet deltagande danskarnes antal till om: kring 2000: Den danska hufvudgruppen, som färdades under Nordisk Samfurds au: spiecier, anlände kl. 12 på middagen. till Malmö ombord på en flottilj, bestående a! ångfartygen Zampa, Falster, Skandia och Horatio. Vid landstigningsplatsen hade Malmö borgaresångförening (som är uniformerad i gulaktiga mössor med lyra på) och skarpskyttekårens musik placerat sig. Sån.föreningens ordförande helsade danskarne välkomna, i hvilken -helsning de vid ham nen samlade folkmassorna med väldiga hur rarop instämde. Med musiken och sångarne i spetsen tågade man derefier till jernvägsstationen, hvarifråa man med ett: ofantligt jernvägståg afgick till Lund. Vid bangärden härstädes paraderade med sina fanor studentkårenyhvilken numera begagnar studentmössor som alldeles likna de upsaliensiska, med undantag deraf att kanten är af blåti i stället för svart sammet. Från bangården anträddes nu en festlig marsch genom staden; främst studentkåren med sina fanor, derefter de tre nordiska rikevas fanor och den af danskarfie medförda musikkåren och derefter gästerna i djupa leder; arm i arm. Vägen togs till domkyrkan, gevom hvilker tåget defilerade under orgelspel och sånga: studentsångare. Derifrån ställdes kosan til akademiska föreningens hus, i hvars solen nitetssal en nödtorftig frukost var anordnad Den ståtliga salen var rikt dekorerad met riksvapen och flaggor såmt med vapensköl dar, på hvilka man läste de nordiska uni versiteternas namn. På en särskild skölc sågos namnen Kryger och Ahlmann och der öfver hängde en Dannebrogsflagga på hvar: ena sida stod; ?Vi ere Danske? och på der andra: Vi ville förblive Danske.? Borg mästaren Ripa helsade gästerna välkomna Lunds samhälles vägnar och uttalade der vid tillika de sympatier, hvarmed: svenskt folket omfattar allt som rör Danmark, des: lif och utveckling och de broderliga känslor NNE REIN TEEN STYRE NE TSE TR UR ENE