Tvenne faderoch mederlösa barn. Förliden Maj afled hofjägaren E. ÅA. Lundberg, ett halft år efter sin hustrus död, efterlemnande tvenne minderåriga döttrar, Anna 13 år, och Emilie 9 år, i så knappa omständigheter, att boet måst afträdas till betäckande af skulderna. Den yngre 9-åriga Emilie synes, efter menskligt utseende att döma, vara bestämd att i en framtid intaga en framstående plats, om hon får en efter sina anlag lämpad uppfostran. Hon är nemligen utrustad med alldeles ovanliga anlag, i förening med en skarp uppfattningsförmåga. Så t. ex. har hon under de berömda pianisterna Sauvlets och Fröbergs godhetsfulla ledning förvärfvat en för hennes ålder sällsynt talang att spela piano. Samma förmåga af utveckling har hon ock ådagalagt vid sina studier i de vanliga skolämnena. Den äldre trettenåriga dottern Anna, som å hufvudets vägnar synes vara Psom folket är mest, har med sin yngre syster det gemensamt att vara en god, villig och anspråkslös flicka. På grund af ofvanstående vågar undertecknad anhålla, att någon familj ville såsom sitt eget barn upptaga lilla Emilie och om möjligt gifva henne en uppfostran, der hennes rika anlag kunde utvecklas. Jag är fullt förvissad att fosterföräldrarne för derför gjorda omkostnader skola känna sig ersatte, då de dag för dag se huru barnet allt mer blifver delaktigt af det sanna, goda och sköna. Vidare får jag anhålla det någon familj ville i sitt hem upptaga den trettonåriga Anna, föda, kläda och uppfostra henne att blifva duglig för i ett hus förefallande inre göromål. Anna skulle i någon mån kunna godtgöra detta gedom att gå ärenden, ha tillsyn öfver små barn — något för hvilket hon synes hafva fallenhet, alldenstund hon håller af och gerna sällar sig till sådana. Snar hjelp är dubbel hjelp. Stockholm den 3 Augusti 1867. F. W. HULTMAN, Lektor vid Stockholms gymnasium.