Aftonbladet – 6 augusti 1867, sida 3

d Å VIL AMPTEEN OJSERE BESEREUD BER Vai PU FS UUSE Itill statens tjenster i Galizien. Ett bosök i Sverges Manohester. En skices af M. För några år sedan gjorde jag ett längre I besök i Norrköping, som redan för ett fjerI dedels sekel tillbaka af den franske vetenIskapsmannen Xavier Marmier benämnds I?Sverges Manchester?. Jag becåg då ett stort antal både äldre och nyare fabrikssnläggningar, både sådana, vid hvilka ypperliga maskiner voro anbringade i ljusa och luftiga lokaler, vittnande om egarnes intelligens och föresats att följa med industriens utveckling, och äfven sådana som erinrade om en förfluten tids anspråkslösare I fordringar. Jag samtalade med dessa fabrikers egare eller disponenter och jag besökte många fabriksarbetare i deras inom olika trakter af den vidsträckta staden belögna hem. Jag bemödade mig att bli hemmastadd med deras ekonomiska ställning, deras lefnadssätt, deras åsigter och skaplyone. Mina iakttagelser meddelade jag erefter i denna tidning, emedan jag hyste den föreställning, att möjligen den stora allmänhbeten skulle finna eig intresserad af att känna huru en branche af vår industri, som förser oss med en betydlig del af våra beklädnadsartiklar bade gestaltat sig inom vårt lands största fabriksståd. Nybgen har jag återigen besökt Norrköing, Och ändamålet dermed har varit att li förvissad om huruvida detta samhälle, sedan min förra vistelse der, har gått framåt, nu tillvägagått som förra gången: äfven nu har jag satt mig i beröring med ett stort antal personer af olika samhällsställning, lefnadsvilkor oeh bildningsgrad. Forskningerne på detta område äro just nu af ett synnerligt intresse, enär det icke kan nekas att verkningarne ef den friere handelsoch närivgslagstiftningen, hvilken man påstår hefva vållat den-nu rådande penningkrisen, i regeln borde vara mest i ögonen fallande der en vidsträckt industri bedrifves, som till följd af sin natur måste beröras af ofvan entydda förhållandet. Inom vårt land finnes ingen stad som i högre grad än Norrköping lämpar sig för jen mångsidig fabriksindustri. Den väldiga Motala ström, som i många fall störtar ned igenom staden, erbjuder en ofantlig drifkraft, hvilken industrien ännu icke på långt vär tegit i anspråk. Den omkringliggande trakten är bördig och tillförseln gf lefnadsmedel riklig. Skogstillgångarne på några få mils afstånd förser befolkningen med dess vedbehof till måttligt pris, och byggnadstnaterialierna äro icke heHer öfvermåttan dyra, hvadan också ganska många bovingsbus blifvit af arbeterne: sjelfva uppförda. Då jag förra gången besökte. Norrköping hade dyningarne efter 1858 ärs handelskris redan lagt sig. Den hade, såsom förbölIandet alltid är med dylika kriser, äfven i Norrköping åstadkommit stora bekymmer, men-den hade äfven medfört många nyttiga lärdomar. Den hade gifvit ökad väckelse åt associationsandan och framkallat — man kan säga: framtvingat — deesa storartade briksaktiebolag, hvilka, enär de sammanra de på flera händer bildade kapitalerna, numera äfven här i landet utgöra ett bland hufvudvilkoren för industriens kontinuitet och utveckling. Den tid är längesedan förbi, äfvea il Sverge, då industriens existens betingedes af koasilade skyddsmedel. Äfven för industriidkarne är den politiska ekonomiens grundreglor icke längre främmande och de hafva lärt sig, om än långsamt, stundom motvilligt, att det friautbytet, långt ifrån att bämma, tvärtom befrämjar deras verksamhet. Det är bekant, att Norrköping länge och. ifrigt bekämpade den liberalare tull-lagstiftningen; men detta motstånd har så fullständigt upphört, att ingen enda af denna stads -många intelligenta fabrikanter numera är hvad hvar och en af dem förr ansäg som en oafvislig pligt att vara — protektionist; de fordra också icke längre några exklusiva förmåner på den stora allmänhetens bekostnad, men hvad de fordra och hvad de bafva rätt att fordra, är en tidsenlig kreditlagstiftning, och utan en sådan kan pumera ingen industri och ingen handel med rygghet bedrifvas. Endast genom en såjan kreditlagstiftning kunna bättre kreditoruk införas. Att, såsom nu är förbållandet, mellänhandlarne af fabrikenterna tillvinga sig ända till tolf månaders kredit, medan äfven de förra måste på lårg krelit utborga varorna till sina kunder, måste örderfligt inverka både på fabriksrörelsen, vå handeln och på det allmänna välständet. Man torde ännu hafva i friskt minne huru vid den sista ståndsriksdagen bland de reoresentanter, som ifrigast bekämpade reprel. entationsreformen, åtskilliga talare gjorde ig till målsmän för protektionssystemet, ch högtidligt bedyrade att den tid var one, då man till följd af den liberalare uil-lagstiftningen skulie ?vandra på ruiner f grusade väringar?. Utan tvifvel borde ädana ruiner företrädesvis nu förefinnas ust i Norrköping, der vårt larda största leväfnadsindustri bedrifves — en industriren, hvilken, ifrån att hafva åtojutit skydlet af absolut införselförbud — under hvilen tid klädesfabrikationen var ringa och unlerhaltig — successive beröfvats skyddet mot itländek konkurrens; men den har i samma nån allt mera gått framåt såväl i afseende på abrikaternas beskaffenhet som qvanitet. Det er också varit alldeles omöjligt för mig tt upptäcka några fabriksruiner i Norrkög. Sedan mitt förra besök der har till. erkniogen ökats. Många fabriker hafva tvidgatg, blifvit försedda med ändå dyrbahar stått stilla eller gått tillbaka. Jag har