Aftonbladet – 6 augusti 1867, sida 2

STOCEKOLM den 6 Aug. . Mötet mellan kejsarne af Frankrike och )sterrike i Salizburg synes numera vara en fgjord sak, och tidningarne börja redan wuställa sina betraktelser öfver den större ller mindre betydelse i politiskt hänseende, som de båda monarkernas sammanträffande kan innebära under den mnuvarande ställningen i Europa. Alla officiella fredsförsäkringar till trots, kan man icke dölja för sig att hotande moln visa sig på flere håll vid hosisonten och att det följaktligen är för alla makter af den störste betydelse att försäkra sig om pålitliga allianser. Antasandet, att Österrike gerna skulle önska vinna upprättelse för sina förlidet år lidna nederlag och derför icke bör finnas obenäget att sluta sig till Frankrike i händelse af ett fredsbroit mellan denna makt och Preussen, leder lätt till den förmodan, att en sådan eventualitet kommer till tals mellan de båda kejsarne vid deras sammanträffande. Såsom ett prof på huru den oberoende franska pressen resonnerar med anledning af dessa förhandenvarande förhållanden, anföra vi här ett yttrande af Opinion Nationale i dess sednaste politiska öfversigt: Kejsar Napoleon skall, enligt den officiösa Constitutionnels förklaring, icke ha något annat syftemål med sin resa till Salzburg än att gifva kejsaren af Österrike ett bevis på sitt deltagande efter den förfärliga katastrofen i Mexiko. Det skulle icke kunna falla någon in att förneka den stora tillbörlighe-; ten af detta besök, emedan erkehertig Maximilian mottog Mexikos krona endast på enträgen uppmaning af kejsar Nepoleon, hvars politik han representerade i den nya verl-l. den. Man skall dock icke underlåta att förmoda, att Napoleon III skall begagna sig af mötet i Salzburg för att med Frans Josef taga den allmänna ställningen i Europa i skärskådande ur synpunkten af den solidaritet, som numera förenar Frankrike och Österrike. Det vore utan tvifvel svårt för suveräner, som äro sysselsatta med samma frågor, att finna sig i beröring med hvarandra i 48 timmar utan att utbyta vissa dnskningar och vissa åsigter om hvad framtiden möjligen kan bära i sitt sköte. Men de politiska sysselsättningarna komma först i andra rummet på denna beklagelseoch sorgeresa; kejsarinnans närvaro bevisar detta tillräckligt. Man får för öfrigt icke glömma, att Frans Josef sjelf skall bli Napoleon II:s gäst i September månad, och det är under hans vistelse i Paris, som de stora frågor, af hvilka man upptages i Wien och Paris såväl eom i Berlin, skola afhandlas. Det vore verkligen djerft, skulle vi tro, att inbilla sig, att de nuvarande svårigheterna skulle kunna vara undanröjda på den tid, som är bestämd för kejsarens af Österrike resa till Paris. Det är sännat att alla folk frukta kriget och att ingen regering finnes, som icke skulle skatta sig lycklig att kunna undvika det; men diplomatien lyckas blott mycket sällan att bli herre öfver händelserna, emedsn törhållandenes logik är mäktigare än menniskoviljan och af en gifven situation följder nödvändigtvis utgå, hvilka det ofta är omöjligt utt förekomma eller afvända. Regeringarne veta detta lika väl som vi, och det är af det skälet man ser dem, såväl de stora som de små, med en ifver, som ingenting förmår afkyla, arbeta på sina armåers omdaning och sin krigsmateriels förbättring. De misströsta icke om freden; men då de icke äro säkra på att kunna bibehälla den, ansde såsom en pligt att hålla sig beredda i rätian tid. Den första orsaken till dessa farhågor, dessa Jystringsord, dessa ruine rande rustningar, Preussen, står icke efter. Det fortsätter utan buller sina ofantliga förberedelser. Men det åtnöjer sig icke med att, förbättra sine gevär, gina kanoner, sing kulor och granater; det sysselsätter sig med att samla de penningar, som behöfves, för att när så påfordras, kunna uthärda sina fienders anfall. Nämnda stats finanser äro, såsom man vet, de bästa som finnas i Europa. Regeringen anlitar endast med yttersta måtta krediten. Henves skuld är jem föreisevis obetydlig; hon har i sina händer betydliga penoningvärden, hvilka hon kan realisera, när hon finner läm. ligt, och hon eger dessutom i och för krigseventvaliteterna en metallisk reservfond af 150 till 200 millioner francs. Men dessa tillgångar skulle vara otillräckliga, om freden blefve störd; Preussen vill dock icke taga sin tillflykt till lån, utan det är i utsläppandet af skattkammarobligetioner, som det tyckes vilja söka den nödvändiga fyllnaden i sina fidansiella reserver. Den första utsläppningen har på de sista dagarne egt rum med 5,000,000 thaler. Ryssland, hvars hållning börjar oroa sjelfva Tysklind, der det framkallar ett visst närmande till Frankrike, Ryssland, säga vi, skulle äfven vilja fylla sina penningskrin, kanske de största i Europa. Icke vågande utkasta ett vanligt lån på våra finansmarknader, har det hittet på en utväg, som består i att för 84 års tid sälja jernvägen mellan Petersburg och Moskwa förmedelst utsläppande af 600,000 obligationer, löpande med ÅA procents ränta. Kejsar Alexander har nyligen undertccknat den ukas, som beviljar försäljningen af dunna jernväg. Man skulle på detta sätt låta en summa af 300,000,000 francs inflyta i skattkammåren. Det gäller nu att se, om våra kapitalister skola anse den penningplacering, man erbjuder dem, förmånlig; vi för vår del skulle oli lögeligen förvånade deröfver.? Konungens vistelse i utlandet. P. T. meddelar följande telegram: Paris den 3 2 An: i DA m Kaänngoön har i dag