Aftonbladet – 5 augusti 1867, sida 2

I —OM Det är slut, min vän, sade ban, vändande sig till den unge mannen, som stod häpen inför denna våldsamma sinnesskakning. SNi har bringat mig sorgliga, förfärliga nyheter. Teck! Utan edra underrättelser skulle oerhörda olyckor drabbat oss. Ännu en gång tack! Glöm allt hvad ni sett och låt ingen af våra följeslagare ana detta ögonblick af svaghet och förtviflan. Rioban utgöt sig i försäkringar om sin tillgifvenhet och tystlåtenhet. Passe-Partout afbröt honom. CJag är säker på er. Ingen ed! Intet onödigt hedersord. Det är tid att handla. Han gick derefter några steg tillbaka mot öppningen af den gång, der de öfriga kamraterna befunno sig, och gaf den med la Cigale öfverenskomna samlingssignalen. Den besvarades på samma sätt. Ekot tillförde honom svaret tjugudubbladt. Kort derefter hördes ljudet af fotsteg. Passe-Partout tog ned facklan från muren och höjde den öfver sitt hufvud. terstoden af truppen hade inom några ögonblick återfunnit och förenat sig med honom. Då han såg San Lucar, sir Mortimer, Martial Renaud, la Cigale, Mouchette och vicomte de Rioban församlade omkring sig, uppmärksamma och tysta, sade han till dem: Mina herrar, stridens timma nalkas. Åren I beredde?4 ut svarade öfverste Revaud för dem alla. Vi måste leverera batalj.t Det skall hjelpa oss att fördrifva tiden, återtog sir Mortimer. Och det är bättre än att leka kurra gömma på en krog, tillade pariserpojken. (Forts.)