Aftonbladet – 5 augusti 1867, sida 2

Edmee! utropade Passe-Partout, trots sitt beslut att höra allt utan att göra någo afbrott. Hon vill också begifva sig till Belleville. tortsatte Rioban, talande i pappa Pinson: namn. Hon befaller mig att följa henne dit. Jag skall följa henne. Hennes bro: vill å sin sida begifva sig dit, det är jag säker om. Säg honom allt detta, åt honom. Jag räknar på er. — Med dessa ord helsade han och gick tillbaka in i sin loge. — Jag har lofvat honom att säga er allt. Jag har hållit mitt löfte. Ni är nu underrättad. Er tillkommer nu att vidtaga nödiga åtgärde för att ingentiog må hända dem som ni beskyddar. Rioban tystnade. Han hade kunnat fortsätta länge på samma sätt. Hans ord förklingade itomma rymden. Orörlig, blek, med stela blickar, tycktes Passe-Partout icke längre hafva något med. vetande af hvad som föregick omkring honom. Riobsn vöntade några ögonblick, men gick derefter fram till hovom och fattade sakta hans hand. tGrefvet, sade han, ni lider? Niskrämmer mig. Grefve de Warrens utstötte en lång suck, slog sig för bröstet med båda händerna och utropade förtviflad: Nej! Gud skall icke öfvergifva oss. Nej! allt är icke förloradt! Han skakade hela sin varelse med ev oemotståndlig ansträngning, liksom ett lejon som söker att från sitt väldiga bröst bortskaka de förgiftade pilar och de mördande kulor, som dess dolda fiender slungat. Det var allt. Han återvann sin kraft och sin kallblodighet.