Aftonbladet – 5 augusti 1867, sida 2

Rioban bugade sig; trots sin enerzie men utmattad af den mödosamma färden, vacklade han; såren förorsakade honom grymma lågor och han förmådde endast med möda älla sig uppe; han gjorde det likväl och stod rak inför sin chef. Denne märkte hans stoiska ansträngninar. g Han nödgade honom att sälta sig på en stor sten och Jyssnade, sjelf stående. Jag medför dåliga nyheter?, började den unge mannen. Budbäraren skall aflemna sin rapport, svarade melankoliskt grefve de Warreos, hvarg milda och sympatetiska natur ofta bröt fram genom Passe-Partouts sträfva yta. Jag bekänner till och med, min kära NME att jag icke vet hvarmed jag skall örja.? Jag är beredd att höra allt.? Låt oss då börja med de sednaste nyheterna.? Äro de minst betydande? Ja. Som ni behagar, min vän. Tala.? Grefvinnan Hermosa de Casa Real och hennes hofmästare äro befriade. Redan?? ?Några minuter sedan de blifvit bundna och försedda med munkaflar af la Cigale.? Hvem har befriat dem?? Hr Jules.? Har ni sett dem?? Ja. Och ni lät dem hållas? Jag var ensam, de voro tio.? Fortfar. Kunde ni höra hvad denne man sade till grefvinnan de Casa-Real?? Blott några ord.? Upprepa dem för mig.? De lydde så här?; sade Rioban. ?Det