Aftonbladet – 2 augusti 1867, sida 3

Thvilka afgåfvos för bifall till det af hr Nycar I der väckta förslag. Frågan om nattposteringai Innes indragning remitterades till beredningsut I skottet. Frågan om den kommunala rösträtten. Såsom förut blifvit omnämdt, har hr Carls Ison väckt förslag om ändringar i de fö Stockholm gällande kommunalförfattningar hufvudsakligen i fråga om 12 , rörand rösträtten. Beredningsutskottet har på an förda skäl hemställt, att nämnde motion e mätte till någon åtgä:d föranleda. Mo denna hemstäilan har hr Behrliog reserve rat sig med yrkande, att en komit mått nedsättas för att utreda de frågor ir Carls sons förslag innehåller. Hr Carlsson, som öppnade diskussionen, åbe ropade hr Behrlings anförande vid det samman träde, då ärendet bordlagts, samt förordade bi fall till hr Behrlings reservation. Hr Wallenberg fick härefter ordet och sad sig på grund af den agitation, som egt rum mö: Stockholms enskilda bank, i anledning af detin flytande banken förmenades ha utöfvat på stads fullmäktigevalen, önska klart och öppet fram lägga i hvad mån klandret mot banken vore be fogadt. Vid första valet 1863 hade genom de inflytande banken då utöfvat på valet lärfts kramhandlaren Eric Kock blifvit vald i ställe för hr C. Forsberg, anmärkande hr Wallenberg. att hr Kock ej varit delegare i banken. Dettö val hade af allmänna meningen vunnit en viss sanktion, derigenom att hr Kock 1865 återval: des. Vid 1864, liksom 1865 års val hade banker ej utöfvat minsta inverkan, icke heller på vale 1866, då tvärtom hr R. Ditzinger, som var upp: förd på bankens lista, ej gick in, utan hr Ben: dix i stället valdes. -Vid 1867 års val hade ht Löwstädt, som befann sig bland de af banken uppsatta kandidater, gått in i stället för grosshandlaren Cantzler. Sådan vore inverkan af den del banken, hvars styrelse ansåg sig pligtig utöfva sina medborgerliga rättigheter, tagit i valen. Hr W. framställde äcrefter den frågan, hvar valen afgöras, anseende att detta skedde vid de offentliga förberedande valmötena. Exempel på, att någon gått in, som ej varit uppförd på de förberedande mötenas listor, hade sällan förekommit, och för sin del hade bankens styrelse formligen beslutit, att icke lemna bankens röster till andra än de kandidater, som uppställts af de förberedande valmötena. Hr Wallenberg frågade vidare, hvarföre de röstberättigade ej infinna sig vid dessa förberedande möten, der man ändå röstade pr capita. . Orsaken detrtill vore en sorglig likgiltighet, och det vore fåfängt att åstadkomma ett större allmänt intresse genom en och annan förändring i kommunalförfattningen. Man ville nu förändra en institution, som man icke ens brukat, ty någon ville väl icke påstå, att hufvudstadens röstberättigade hittills begagnat sig af den rätt dem tillkom. Tomheten vid valurnorna bevisade detta. Skäl till allmänt missnöje hade de röstberättigade först då, om de kunde säga: Se vi ha mangrannt gått till valurnorna, utan att ha vunnit något dermed.? Vidare ansåg hr Wallenberg det ej vara i sin ordning, att stadsfullmäktige togo initiativet i denna fråga, då man hade representationen, och valmännen, om de voro missnöjde, bäst skulle vinna sitt ändamål genom att sammanträda med sina representanter och öfverlägga. Detta vore rätta vägen. Hr Wallenberg ansåg vidare en komites nedsättande till ingenting gagna, förklarande slutligen, att han för sin del ej hyste någon fruktan för demokratien och icke på minsta sätt skulle misstycka om han icke blefve återvald. Frih. Liljenerantz snmärkte till en början, att det missnöje som uppstått med röstsättet, ej varit föranledt eller riktats mot enskilda banken, och ansåg den bevisning hr Wallenberg anfört derpå, att enskilda banken ej utöfvat något afgörande inflytande på valen ingenting bevisa. Denna bevisning finge endast värde, om hr Wallenberg tillika upplyst om, hvilken inverkan Stockholms enskilda bank, i förening med andra bolag, eller personer, som egde ett stort röstantal, haft på valens utgång i sin helhet. Det vore ett faktum, att ett bolag i den valkrets frih. tillhör, öfverröstade mer än 3000 röstberättigade. Detta bolag i förening med 75 andra personer, som egde största antalet röster, kunde öfverrösta samtliga röstberättigade. Om ej detta ansågs vådligt, kunde ingenting i fråga om röstsättet anses innebära orättvisa. Man hade talat om, att de röstberättigade ej mera mangrannt infunno sig vid de förberedande mötena, der det röstades pr capita, och der gåfvo sina: önskningar tillkänna. För sin del tyckte tal., att man skulle handla opraktiskt, om man gick och röstade pr capita på ett förberedande möte, för att vid det afgörande valet blifva reducerad till !2zoo:del. Man var öfvertygad om, att maningenting kunde uträtta och deraf härledde sig tomheten kring valurnorna. Vid sednaste valet hade inom den valkrets frih. tillhör af 2000: röstberättigade, som hade under 15 röster, endast: få infunnit sig, hvaremot de flesta, som egt hög-. sta röstetalet, kommit tillstädes. De som hade minsta antalet röster voro de facto uteslutna från valen. Om man ansåg samhällets bästa fordra, att ingen utöfvade rösträtt, som ej egde 10,000 rdrs inkomst, så måtte detta så vara, men att tilldela personer en rättighet, som vid dess utöfvande befinnes fullkomligt illusorisk, är hånhgt af lagstiftaren. Frih. förordade en komitås nedsättande för att granska alla dessa anmärkta missförhällanden, anförande att ett af sälen till det berättigade missnöje, som uppstått, vore att söka deri, att de som se sig uteslutna från valen lilkväl få, i mån af sina tillgångar, bidraga till stadens .gemensamma utgifter, ett förhållande som naturligtvis måste alstra ovilja. Det funnes äfven andra vigtiga angelägenheter, som en dylik komitå i sammanhang med frågan om ett förändradt röstsätt, kunde taga i ompröfning, t. ex. huruvida icke Stockholms stadsfullmäktige kunde jelfva få välja sin ordförande, så att man sluppe se öfverståthällaren, fungerande i denna egenskap, ena dagen genom framstäld proposition bidraga till ett besluts upphäfvande, som han sjelf kort förut bifallit; äfvenså kunde kanske tagas i ötvervägande, om man ej för framtiden kunde slippa se tre eller flere af magistratens egna ledamöter sitta i de utskott, som förberedde och