Aftonbladet – 2 augusti 1867, sida 2

— NR — Den romerska nationalkomitn har under den 17 nästlidne Juli utfärdat en så ly dande proklamati n: Romare! Ångest, uppoffringar, smärtor, fiendernas stigande djerfhet hafva hvarken minskat eller afkylt eder patriotism. Tvärtom, den blef derigenowm blott fördubblad och mera uppeldad. Till bevis härpå länder den tro, som städse lifvat eder, den endrägt, med hvilken I uppkallen nya krafter till den afgörande striden, till bevis länder ändtligen eder fasta föresats att segra eller dö för fäderneslandet, under det I icke förliten eder på någon annan än eder sjelfva. Vi mottaga utan tvekan det värf, som I anförtrott oss. Vi tvifla icke på att kunna uppfylla det. Skulle våra krafter icke räcka till, så skall eder skicklighei hjelpa oss. Det är tid att ett tillstånd ublifver slut, som är odrägligt för alla. I hafven länge nog väntat och lidit för Italiens välfärd och intressen. Den franska ockupationen hafven I mtill slutet fördragit; utförandet af Septemberkonventionen har icke blifvit stördt. Italienska regeringen har blott alltför väl bevisat oss, att hon öfverlemnar eder åt eder sjelfva. Hädanefter tillhör det oss, fria från allt tvång, herrar öfver vårt eget öde, att bevisa, attedert lugn icke var likgiltighet, eder resignation icke nedslagenhet, att ändtligen det ögonblick är kommet, då I veten att bjuda den romerska despotismen trots och bemästra eder densamma. Rom, ralien, hela verlden väntar detta resultat. Hvarken af diplomatien eller af italienska regeringen hafven I någonting att hoppas. Diplomatien förqväfver, men uppmuntrar icke folkens emancipation. Italienska regeringen är bunden genom ett högtidligt fördrag. Den ena parten liksom den andra skall antaga det fulländade faktum, men de kunna icke åstadkomma det. Blott oss romare, blott oss är således den äran förbehållen, att lösa den romerska frågan, hvarvid vi i fullt mått respektera påfvens andliga makt. I det vi i och med den verldsliga makten störta den eviga och oförsonliga fienden till all frihet, till allt menskligt framåtskridande; i det vi tillförsäkra Rom dess af italienska parlamentet anvisade ställning genom dess förening med det redan konstituerade Italien och åt det sistnämnda garantera ett ordningens, fredens och storhetens tidehvarf, uppfylla vi en dubbel och ärorik kallelse. På hvilken väg komma vi till detta mål? Genom tjerfhet hufvudsakligen och genom handlingskraft. Moraliska medel (sju års erfarenhet har bevisat det) förslå icke hos romerska hofvet; de slutade med syllabus, med sammansvärjningar, med tilltagande förnärmelser och trolösheter mot Italien. Man måste således anlita andra medel, man måste gripa till vapen och begagna sig af lem och vara besluten att icke nedlägga dem förr, än segren är vunnen. Segern skall icke uteblifva, om vi handla i massa. Påfvekonungens egoknektar skola försvinna för den förskräckliga stöten; på dem hvila den civiliserade verldens förbannelser; med och bakom oss äro det italienska olkets önskningar och hämd. Romare! Fäderveslandet vill, att hvar och en gör sin pligt! Det ligger oss att förbereda och leda företaget, eder utt låta det lyckas. Befatten eder icke med ordtrid, utan hållen fast tillsammans. Må hvar och n handia med de medel, öfver hvilka han förogar, med sitt mynt, med sitt råd eller sin arm let räddade fäderneslandet skall belöna honom. Den fana, vi veckla ut, är hvarken det ena eler det andra partiets, den är alla de mäns, hvilka rilja den verldsliga maktens afskaffande och Roms örening med Italien. Den fana, som förenar oss la, är Roms fana. Vilja vi hafva framgång, så nåste vi vara eniga; vilja vi snart hinna till mået, så måste vi gå enigt och ifrigt tillväga. Ju nera eniga och starka vi äro, desto obeslutsava nare och kraftlösare blir motståndet mot vårt föetag. Folken, verlden hafva sina ögon riktade vå oss — låtom oss tillse, att vi hvarken göra år uppgift eller vårt romerska namn skam? — AA — Olyckshändelse. Skomakaremästaren Nils Adolf Zetterberg, som en längre tid varit lågad af svindel, bortgicz förl. fredags efterniddag för att besöka en af sina bekanta. Som