Aftonbladet – 1 augusti 1867, sida 3

Till denna bufvudsakligen efter en upp: satts i D. B. gjorda skildring vilja vi lägga ett uttryck af den glädje och tillfredsställelse vi erfara vid att se derna i alla afseJ.enden så vackra inrättning. Afven de, som minst äro böjda för ordensmysticism, mäste känna sig genomträngda af aktning och tacksamhet mot härvarande frimuraresamfund, när de så oförbehöllsamt invigdes i dess största och bästa hemlighet. Hva! som göres för fattiga barns uppfostran, det är i sanning icke bortkastadt; det bär hundradefallt frukt i nutiden och för framtiden. Frimurarebarnhuset kan nu i sanning betraktas såsom ett mönster för en uppfostringsanstalt för fattiga och värnlösa barn. Att en sådan bör vara förlagd på landet och icke midt uti en stor stad, är utom allt tvifvel; endast der kan en kasernering af barn ega rum, utan att barnen deraf lida i fysiskt och andligt hänseende. Det tillfälle gom der lemnas till jemn motion i fria luften samt att se och till någon del äfven deltega i landtliga sysselsättningar är ovä-der ligt. Må ingen anhängare at det gamla klaga deröfver, att byggnader, inredning m. m. förete en alltför stor lyx, som icke står i något förhållande till den anspråkslösa ställning, i hvilken flertalet af dessa barn:i framtiden skola befinna sig, då de komma