Aftonbladet – 1 augusti 1867, sida 3

oo RÖ MMA SPA DIA I götland, som intogo de för dem anordnade platser. Omedelbart derefter uppträdde ertigen af Östergötland i katedern och löppnade invigningsfesten med ett kort och I hjertligt tal, hvaruti framställdes betydelsen af det välgörenhetsverk, som frimurareorden gjort till en af sina förnämsta uppI gifter. Derpå upplästes af sekreteraren hos dii rektionen öfver frimurarebarnhuset, expeI ditionschefen v. Schoulz, följande berättelse Jom nämnde inrättnings uppkomst och utveckling: Kärlek till konungahuset och deltagande i dess I fröjder och gorger hafva städse utgjort utmärkande drag i svenska folklynnet. Denna kärlek och detta deltagande har äfven frimurarebarnhusinrättningen att tacka för sin uppkomst för mera än ett århundrade tillbaka. Den glädje, söm då rådde inom konungaborgen i anledning af prinsessan Sofia Albertinas födelse den 8 Oktober 1753, och som fann allmän genklang inom Sverges hufvudstad, föranledde nemligen medlemmarne af dervarande frimuraresamfund — lifvade, som de voro, jemväl af den kärlek till likar, som utgör kännetecknet på hvarje verklig frimurare — att ådagalägga deras deltagande på ett sätt, som icke allenast för stunden, utan äfven för framtiden kunde lemna ett varaktigt vittnesbörd derom, och tillika bära välsignelserika frukter. I sådant syfte öfverenskommo de att söka bilda en inrättning, der den fattiges späda och hjelplösa barn kunde finna kärleksfull vård och uppfostran; och sedan genom frivilliga bidrag at likasinnade bröder nödig fond blifvit samlad, utsågos af samfundet följande nio dess medlemmar att ordna det tillimnade nya barnahemmet och vara dess föreståndare: H. exc. riksrådet m. m. hr grefve Ehrenpreuss, ww riksrådet m. m. hr grefve C. G. Tessin, Hr kanslirådet m. m. E. Carleson, kommerserådet och borgm. T. Plomgren, l assessoren doktor E. Elf, bankosekreteraren D. Lundmark, brakspatron R. Finlay, reVvisionskommissarien E. Ståhlberg och bryggareål lermannen O. Ström. Dessa nio män, hvilka således utgjorde barnhusets första styrelse, sammanträdde första. gången den 17 November 1753, och i anledning af deras derom gjorda und. framställning förklarade K. M:t, uti den 5 December samma år till dem aflåten nådig skrifvelse, att ?K. M:t7, såsom orden. lyda, ville ej, allenast å nämnde barnhus, såsom en pubiik inrättning, meddela ?dess nådiga approbation, beskydd och stadfästelse, utan ock derhos, det K. M:t-så mycket mera med besynnerligt nådigt välbehag ansåg ?denna författning, som densamma billigt borde ?räknas för en af de angelägnaste i riket; och hvilken utan någon publique kostnad genom föreståndarnes och flere -välsinnades berömliga försorg med den skyndsamhet blifvit anlagd, att den kunde sägas äfven så snart hafva varit redo att sättas i verket, som deras uppriktiga kärlek och lofvärda nit för det allmänna bibragt första iden deraf? — Till minne af denna tilldragelse lät frimuraresamfundet slå en skådepenning, som å framsidan föreställer Moses, räddad af Pharaos dötter, med omskrift: ?Servavit Regia Nata, och å andra sidan en inskrift på latin, innehållande anledningen till skådepenningens präglande. Enär emellertid den samlade fonden ännu icke ansågs tillräcklig att, utan alltför hårdt anlitande deraf, för inrättningen inköpa eget hus, blef till en början lokal dertill förhyrd på Ladugårdslandet uti huset n:r 38 vid hörnet af Storoch SDP: pargatorna, och i denna lokal intogos den 19 December 1753 de första barnen, 20 till antalet, alla omkring och under ett år gamla. Hyran för berörde lokal erlades dock, så vidt af tillgängliga handlingar kan inhemtas, icke af barnhusinrättningen, utan blef antingen efterskänkt, eller af någon ädelsinnad välgörare bekostad. — Då 1lo kalen likväl, enligt berörde handlingar, synes hafva befunnits mindre lämplig, samt rikets ständer vid-1756 års riksdag beviljade inrättningen ett under 10 år räntefritt lån af 100.000 daler kopparmynt, hvilket sedermera vid 1761 års riksdag helt och hållet efterskänktes, inköptes den 6 Juni 1756 af h. exc. riksrådet m. m. hr frih. F. Wrede fasta Mondomen n:r 1, qvarteret Brunkhufvudet, vid Malmtorgsgatan, dit inrättningen då förflyttades. Icke långt derefter, eller julaftonen 1783, hemsöktes den ännu icke särdeles försigkomna stiftelsen af en härjande vådeld, som hotade att helt och hållet förstöra den spädal plantan i dess brodd; — men den Högstes skyddande hand utsträcktes derötver, så att den, omhuldad af kärleksrik och omsorgsfull vård, åter slog fast rot och sköt nya skott samtsmåningom utvecklades till det kraftiga och herrliga träd, som sedermera under ett århundrade burit så rika frukter, och under hvars skyddande skugga så många hjelplösa och åt nöd och elände eljest) Kemfallna barn i frid fått uppväxa och utveckla sig till redbara, nyttiga och lyckliga samhällsmedlemmar. — Bland de menniskovänner, som vid förenämnde olyckstillfälle skyndade att räcka : en hjelpsam hand, förtjenar att i tacksamt minne ihågkommas den ädla furstinna, hvars födelse barnhusinrättningen hade att tacka för sin tillkomst, och hvilken af deltagande för dehusvilla barnen skänkte dem alla en tillflykt uti sitt eget nyss förut inköpta och tillträdda palats vid Gustaf Adolfs torg. — Såsom en gärd af vördnad och: erkänsla för denna ädelmodiga handling, slogs: af frimuraresamfundet en minnespenning af silfver, försedd å framsidan med prinsessan Sofia Albertinas bröstbild, och åfrånsidan med inskriften: Vasorum Soroii.. Den 24 Dec. 1783, häntydande ej allenast på furstinnans höga börd såsom. Wasarnes, utan och på dess ädla hjerta, såsom de nödställdes syster. Efter denna tid har inrättningen, understödd l i af frikostiga bidrag af såväl kungliga och furstliga personer, som enskilda för inrättningens fortfarande bestånd och framgång nitälskande frimurarebröder, samt andra menniskooch barnavänner, i ostörd ro utvecklat sig, så att intill innevarande dag tillsammans 10,544 barn, dels från 5 till 14 å 15 år inom densamma erhållit vård och uppfostran, dels intill 10 års ålder derifrån , njutit understöd af 37 till 50 öre i veckan, som qvartalsvis till barnens föräldrar eller målsmän utbetalats. Antalet af de i huset intagne barnen, : som i början utgjorde 20 till 30, men sedermera ! småningom tillväxte, så att det år 1842 utgjorde 80, ökades derefter är 1843 till 91, samt från och med år 1845 till 100, och har sedermera uppgått till 107, som det för närvarande utgör. — Helsotillståndet inom huset, som i början och isynnerhet under det barnen ännu intogos vid en spädare ålder, var mindre tillfredsställande, har sedermera varit utmärkt godt, såsom exempel hvarpå kan anföras, att under nära 40 år endast 34 barn der aflidit, samt att äfven under de härjande farsoter, hvilka vid särskilda tillfällen under samma : tid inom hufvudstaden kräft talrika offer, intet enda sjukdomsfall inom barnhuset inträffat. Detta lyckliga förhållande t6rde, näst Guds nåd, med allt skäl kunna tillskrifvas ej mindre barnhusets sunda läge, än äfven den oafbrutna och utmärkta ): tillsyn och vård barnen derinom åtnjutit. — Antalet åter af de barn utomhus, som från barn-; huset erhållit understöd, har stundom uppgått ända till 500 och derutöfver, på ön gång. Men sedan hos direktionen den åsigt alltmera börjat göra sig gällande, att berörde understöd, hvars användande till det dermed afsedda ändamål icke kunde behörigen öfvervakas, i allmänhet ej medförde den med dess meddelande åsyftade nytta, utan att det mål, som borde eftersträfvas, vida bättre och säkrare kunde vinnas genom motta gande af ett större antal barn till vård och uppfostran inomhus, hvartill ock de frikostiga bidrag i penningar, som på senare tider blifvit till barnhuset förärade, lemnade nödiga tillgångar, beslöt direktionen år 1855, med K M:ts nåd. samtycke, att småningom, och i mån af skeende afgång, indraga förenämnde understöd, och atti stället söka åstadkomma en lämplig utvidgning af inrättningen. Ett till en början väckt förslag met I AR lemntg fn 2 LTL vit NN NA pr Fe Å