Aftonbladet – 31 juli 1867, sida 3

som verkställdes af officerare, försedda med skriftliga order. Den, som utan att vara försedd med en sådan, intränger i ett hus, förklaras hemfallen till strängt ansvar. Den, som gömmer personer, gom i dekretet omnämnas, utom när de äro fäder, söner, bröder eller äkta männer, gör sig äfven, enligt samma dekret, förfalien till strängt straff. Marquez och de andra flyktingarne efterspanades, men kunde ej anträffas. Deremot hade pater Fischer, Maximilians bekante biktfader, och statsministern Lacunza blifvit gripna och häktade. En annan befallning förbjöd all försäljning af spirituosa i staden under de tre närmast följande dagarne och soldater, som gjorde försök att plundra, blefvo genast skjuina. De, hvilkas egendomar blifvit af den kejserliga regeringen konfiskerade, bemyndigades att genast, utan att afvakta domstols utslag, åter inträda i besittning af desamwa. Den 22 utfärdade polischefen en befallning, enligt hvilken alla kloster i följd sf de andliga ordnarnes upphifvande inom fyratio timmar måste vara urymda. En ofantlig massa af munkar och mer än 900 nunnor blefvo derigenom tvungna att lemna sitt dagdrifvarelif. Eländet hade under belägringens sista tid varit mycket stort och en verklig hungersnöd varit rådande. Under de sista veckorna hade ett stort antal af de fattiga folkklasserpa lemnat staden; på en enda dag, den 15, mer än 10,000. Republikanarne hade vänligt upptagit dem och skickat dem till de angränsande städerna. Marquez skall under de siesta månaderna af sitt befäl utpressat 40 millioner piaster, som han tros ha tagit med sig. Handeln låg fullkomligt nere. — Postförbindelserna voro återställda. Fem spanska tidningar hade ter utkommit, deremot hade de franska tidningarne upphört att utkomma. Om rättegången mot Maximilian har LAvenir Nasional att meddela följande detaljer: Den 13 Juni konstitverade sig den at de milifära suktoriteterna aedsatta krigsrättena Nära en månad hade förflutit sedan kejsarens tillfångatagande, tcmedan denne ville invänsa sina advokaters aukomst. Presidenten Juarez, som ej ville bevilja fången något personligt samtal, hade dock medgifvit Å att två advokater samt Preussens, Englands, Italiens och Belgiens sändebud, hvilka Maximilian begärt måtte efterskickas, fiogo passera belägrungslinierna utanför hufvudstaden. Då advokaterna anländt började rättegången. Under denna tid qvarstaonade fången i det gamla spanska klostret Los OCapuchinos, en dyster byggnad med hvälfda celler. Hans helsa var i följd af bristen på motion och två anfall sf rödsot mycket medtagen. Furstinnan Salm-Salm, öfverstens fru, bar dagligen till honom hans mat. För öfrigt förbittrades ej hans fångenskap af någon ovanlig stränghet. Bevakandet af hans person var ej synnerligt besvärande; den vakthafvande officerns beteende föreföll honom snarare välvilligt, och det säges att kejsazen erbjudit honom en betydande summa om han ville gynna hans flykt, Då officern berättade detta för Escobedo, skall denne gifvit befallning att ekjuta fången om han gjorde et försök ati fly. Den 13:e på middagen låg Maximilian på sin bädå, ännu ej återställd efter det sista anfaller af rödsoten, då man underrättade honom att rättegången mot honom skulle taga sin början. Krigsrätten var sammansatt af en öfverstlöjtnant som ordförande, sex kaptener och en öfverstlöjtnant som protokollsförande. Dennes namn var Asperosa. Vi förbigå de öfrigas. Hvar och en af fångerne förhördes särskilt. Först Mejia, sedan Miramon, och slutligen Maximilian. . Alia tre bestredo domstolens bebörighet. Anklagelsepunkterna mot den österrikiske erkehertigen voro följande: 1. Usurpation af högsta makten ; 2. Utfärdandet af dekretet af den 3 Oktober 1865, hvilket befallte att alla tångar af det iiberala partiet som anträffades med vapen i hand skulle inom tjugufyra timmar efter sitt gripande straffas med döden; i kraft af hvilket dekret äfven generalerna Arteaga och Salazar, äfvensom ett stort antal officerare af alla grader, blifvit med åsidosättande af krigets lagar, arkebuserade; 3. Utfärdandet af dekretet af den 7 Mars 1867, som påbjöd det borgerlisa krigets fortsättande efter de franska truppernas aftåg; 4. Dekretet som förordnade om ett regentskap samt ådagalade ett bemödande att dymedelst fortsätta usurpationen och det borgerliga kriget, äfven sedan allt hopp om framgång var ute. (Detta dekret hade af Maximilian blifvit före hans afresa från Mexi.o undertecknadt och af Marquez efter hans tillfängatagande publiceradt). Eulalio Ortega, den andre i ordningen af den anklagades försvarare, tog först till ordet. Han försökte i sitt tal vederlägga de mot Maximilian gjorda beskyllningarne för usurpation och grymhet. Enligt hans åsigt hade Maximilian endast derför undertecknat dekretet af den 3 Oktober 1865, emedan man falskligen bibringat honom den tron att Juarez ej mer befunne sig på republikens område. Som bekant lydde äfven begynnelseorden till den proklamestion, som inledde dekretet, på följande sätt: Den sak, som don Benito Juarez med så mycken tapperhet och uthållighet försvarat, har dukat under icke blott för nationalviljans, utan äfven för den lags makt, som denne funktionär åberopade till stöd för sina anspråk. Nu har till och med det parti, hvartill denna sak nedsjönk, genom gin chefs afresa från Mexikos jord, upphört att finnas till.? Men i allt detta fanns intet enda sannt ord. Jnarez var allt fortfarande i Mexiko; han lemnade det under de fem krigsåren ej för ett ögonblick. Antiogen Maximilian nu visste det eller ej, men det var ett allmänt bekant faktum. Ortega framhöll äfven att hufvudartikeln i detta dekret bhfvit dikterad af öfverbefälhafvaren för de franska trupperna. Domrarne tycktes dock ej böjda att tillägga denna ursäkt någon synnerlig vigt. Advokaten vädjade derefter till domrarnes mensklighetskänsla. I civilisationens namn?, utropade han J hjatnenare namn anm alall dåärma da