Aftonbladet – 31 juli 1867, sida 2

rade männen till hertigens och baronenr stora förvåning på samma vägar som de kommit. Stig upp och svara mig.? De lydde. Vi antaga ert anbud?, ropade baronen, ?Ni, godt; men herr hertigen af Dinan?? ?Jag ansvarar för Honom.? För ytterligare säkerhet?, tillade den skända och nedtog ett krucifix som hängde på väggen, svären att vara mig trogne ... Vi svärja det, sade båda två. ?Det ör icke nog.? Aj, aj!? tänkte baronen. ?Ni skolen också svärja att aldrig försöka att lära kärna mig...? ?Aldrig! det var mycket. Så lönge det behegar mig att bevara mitt incognito.? Vi svärja det! upprepade de båda männen. Vid detta kors.? Vid Gud.? Ni ären bretagnare, jag litar på ert ord, på er ed!? Vi hafva aldrig svikit det?, svarade bas ronen stolt. Aldrig! det är mycket sagdt!? inföll den okända misstroget. ?Men tiden bastar! fienden nelkas, varen på er vakt; striden komraer snart att börjas.?. BStriden? men är den ieke börjad alltsedan...? Tyst, baron.? Jag tiger.? ?Och följ mig.? Hvarthän?? Ni skall strax få veta det.? Hvarför icke stanna här i rummet ?? Det skuile. vara en dårskap!? Aro vi icke skyddade af ert folk ??