Aftonbladet – 31 juli 1867, sida 2

Ni är en fyndig man; sök, baron, så finner vi nog utväg.? Jag finner ingenting, hertig; det är första gången jag böjer mig för en kinkig belägenhet. Öm vi icke haft några andra än familjen Keronartz emot oss, så skulle jag hafva kämpat och segrat med er tillhjelp. Men hvad skall man göra emot dessa demoner, som äro öfverallt och som man icke finner någoörstädes, hvilkas makt sträcker sig öfver alla delar af jorden, som man hvarken kan undfly eller anfalla? Hvad är att göra? Hvad är att göra ?? Piötsligen öppnades dörren till rummet, En qvinna visade sig på tröskeln. Denna qvinna var insvept i en vidlyftig hvit burnus, och hennes ansigte doldes af en tjock slöja. På baron Kirschmarcks två gånger upprepade fråga, svarade hon: ?Hören på mig! De båda männen vände sig förskräckte om. Den öfverraskning baronen erfor genom detta oförmodade arbrott var så häftig, att han icke egde styrka att resa sig upp på sina darrande ben. Den fordne soldaten deremot tog ett språng emot den obekanta och lade handen på pistolkolfven. Qvinnan hejdade honom med en befallande rörelse. Herr hertig de Dinan, återkom till er sjelf !? sade hon. ?Hvem är ni?? frågad ban henne häftigt. Er bundsförvandt.? ?Hvad vill ni?? Rädda er.? Generalen betraktade henne med häpnad. Kirschmarck, som sökte hemta sig från gin förskräckelse, yttrade blygt: :