Aftonbladet – 30 juli 1867, sida 3

UTRIKES. FRANERIEKE. Bamtidigt med dekretet om afslutandet af lagstiftande kårens session offentliggjorde Monitören två andra kejserliga dekret, af hvilka det ena sammankallar generalråden till ordinarie session från den 26 Augusti till den 9 September och det andra utsät ter första delen af arrondissementsrådens session till fem dagar, räknadt från den 16 Augusti. Dessa bäda förvaltande församlin gars sammankomster göra 2000 val af. nöden i hela Frankrike, och den allmänna meningen fär dervid tillfälle att antyda sin rikthing. En het valstrid torde således vara att förvänta mellan regeringen och. oppositionen. Man sysselsätter sig mycket i Paris med general Dumonts beskickning till Rom och det italienska handlingspartiets planer... Regeringstidningarne söka så godt sig göra låter öfverskyla det otillbörliga i generalens förfarande och språk. Det tal, som han höll till den (i Frankrike för päfvens räkning värfvyade) s. k. Antibes-legionen och hvilket väckt så mycket uppseende i Florens, var af följande lydelse: Med djup ledsnad har kejsaren hört talas om de många deserteringar, som skett i edra led. Jag vill gerna mottaga de klagomål, som legionens. medlemmar kunna ha att anföra. Hvar och en, som frimodigt förklarar, att han önskar återvända till Frankrike, skall på regeringens bekostnad återföras dit, och de luckor, som kunna uppstå derigenom, skola genast åter fyllas. Men hädanefter blir desertering strängt bestraffad, och med den italienska regeringen skall en öfverenskommelse ingås, hvarigenom hon förpligtar sig. att utlemna desertörerna till de påfiga myndigheterna. Jag hoppas, att I skolen visa er värdiga Frankrike vid det ärofulla värf, som den kejserliga regeringen anförtrott er; ty I skolen alltid förbli franska soldater, ehuru I erhållen er sold af den påfliga regeringen, hvars verldsliga makt I måsten understöda till den sista blodåroppen. I hafven ingenting att frukta; den kejserliga regeringen betraktar er alltid såsom gina egna soldater och skall vara betänkt å er säkerhet. Och om I också bären en annan ana och en annan kokard än den franska, så är detta dock endast ett palliativ, som vigtiga politiska skäl bjuda.? Sedan lagstiftande kårens session den 25 dennes förklarats afslutad och medlemmarne ekulle skiljas åt, ropade majoriteten: ?lefve kejsaren!? men venstern åter: lefve fribeten!? Detta sednare rop måste ha varit ganska högljudt, ty sjelfva Monitören konstaterar det. ENGLAND. I öfverhuset har nu reformbillen genomgått andra läsningen efter en liflig strid mellan lordkansleren, hertigen af Richmond och lord Cairns å ena sidan samt lorderna Grey och Harrowby å den andra mot förslaget. Det liberala partiet har vunnit en dubbel seger. I Birmingham ha valmännen, som sammankallats för att välja en ny representant efter den aflidne Scholefield, utsett den liberale kandidaten Dixon med 60534 röster mot 4268, som tillföllo den konservativa kandidaten Lloyd. I Coventry har den liberale Jackson med 289 röster besegrat de konservativas kandidat Ferrand, hvars namn står i samband med de sista valskandalerna i Devonport. NORD-TYSKLAND: Sultanen ankom, på sin hemresa, den 24 Juli till Koblenz, der han mottogs af konunen och drottningen af Preussen. En deering af trupper, en festlig utfärd på Rhein samt en ståtlig illumination m. m. anställdes till hans ära. Dagen derpå afreste han med sin svit öfver Nurnberg till Wien. Om innehållet af den till Berlin sednast ingångna danska noten skrifves från Paris till Kölvische Zeitung: ?Noten skall först och främst förklara, att Danwark ej är ett land som förtrycker de nationaliteter, hvilka äro dess gäster, och att det säkerligen ej kunde vara Berlinkabinettets mening att begära en sådan undantagsställning för de i Danmark bosatta tyskarne, som. ex. de kristna befolkningarne i Turkiet åtnjuta. Utan att derför vilja ab