Aftonbladet – 30 juli 1867, sida 2

PDet som är gjordt, är gjordt, vi förmå icke ändra något i den saken.? Det v t jag nog, för djefvulen! Är det allt hvad ni har att säga mig, ni olycksefås gel?? frågade bankiren sin medbrottsling. Ni anar nog motsatsen, min stackars vän.? Kirschmarck framstötte ett bittert skratt och svarade: Gå på! gå på! medan ni är ifartenl...7 Skratta icke, baron; jag bedyrar att det icke är någonting att skratta åt.? d Ni är verkligen förtjusande, min käre eneral. Ni krossar armar och ben på mig, och då ni fått mig ned på marken, ropar ni åt mig: Krossa hufvudet!? Ungefär så, sade den falske hertigen af. Dinan ironiskt, ?men...? Men hvad?? Men ni skulle göra bättre uti att höra på mig och fråga, än att pladdra som en gammal kärins. Tack. Låt höra då, hvad är det vidare?? Har ni hört talas om en fruktansvärd förening, som alla europeiska staters polis förgäfves söker upptäcka och förstöra? De Osynliges sällskap!? sade baronen: med en röst som darrade af-förskräckelse. PPrecist.? Nåväl! hvad finns det för gemenskap mellan oss och de Osynlige?4 ?Intet ...7 Ah! ser ni det!? cOch att.? Det vill säga? Att de Osynliga gjort sig tll våra motståndares medhjelpare.? Har ni bevis derpå?4 frågade Kirschmarck oroligt, 4I mina händer.? Länge 2 BSedan i dag på morgonen.? (Forts.)