Aftonbladet – 30 juli 1867, sida 2

aget ett upprop till allmänheten att bidraga ill afhjelpandet af nöden i Norrland. ?Det må med rätta erkännas, att inom Norge?, eter det, är mycket, som kräfver hjelp, och att man, menskligt att tala, har mer än nog att tillmötesgå dessa kraf; men det saknas ej heller bevis uppå att gifmildheten har sträckt sig längt utom fäderneslandets sränser; Syrien, Zulu och Danmark m. fl. äro derom vittne;? — och föreslås derföre att i Kristiania bilda en komite, att emottaga och förvalta de erhållna bidragen och i öfrigt ombesörja allt, som kan med denna sak hafva sammanhang. — — Verldsexpositionen. Liksom en mängd franska söngföreningar, Orpheons, täflat med hvarandra om pris, ha äfven franska s. k. Fanfares, eller föreningar för musik å messingsinstrumenter, infunnit sig i Paris från alla håll, för att aflägga prof på sin skicklighet. Saden Lille, som erhöll första priset för sin köreång, erhöll också första priset för sin instrumentalmusik, men måste dock dela med sig hälften af detta pris åt den lilla köpingen Tureoing vid belgiska ränsen. Af utländska föreningar för instrumentalmusik hade blott en infunnit sig till täflan, nemligen den från den lilla belgiska staden Saint-Marie-dOignies. Denna förening räknade öfver 100 medlemmar och utförde öfverraskande väl första satsen ur Beethovens d-dur-symfonie. På förfrågan, säger en Wienertidnings musikreferent, fick jag veta att denna orkester var nästan uteslutande sammansalt af arbetarne vid en stor spegelfabrik. Föreningens ledare hade tyvärr den taktlösheten, att då föreningen förklarades ha erhållit andra priset, i stället för det påräknade första, ursinnigt ropa: Refuses! Refusez! ätt särskildt intresse väckte en öfver 40 man stark Fanfare, som trots sin starkt demokratiska fysionomi, anfördes af en grefre de Beurges, en ung, vacker karl, som sträfvar att göra alla underlydande på sina stora egendomar till musici. Bildandet af denna Fanfare är helt och hållet hans verk och han anförde den med ovanlig säkerhet. Stort uppseende väckte en blott af 14 man bestående Fanfare från Paris, hvilken anfördes af den vida bekante instrumentmakaren Sax. I motsats till fabriksarbetarne från provinserna äro dessa 14 Baxblåsere verkliga virtuoser på sina instru:menter, och hvar och en af. dem kan när som helst uppträda som konsertgifvare. Försedda med de nyaste och präktigaste instru menter af Sax hade denna samling af virtuoser en oproportionerligt stor fördel framför de andra föreningarne. Första priset erhöll också denna fanfare enhälligt af pris domrarwe. Maken tillfärdighet på messinganstrumenter må jag också bekänna att jag aldrig förr hört. Den Saxska Fanfaren utförde ?Carneval de Venise?, ett enkom för dessa konstnärer och dessa nya instramenter af Colin arrangetadt, bravourstycke.