Aftonbladet – 30 juli 1867, sida 2

?Vänta ... Hvad? ... Noga räknadt... hvad betyder det, min vän? Den enda hertig de Dinan, det är ni. Det har blifvit lagligen erkändt. Nesta, upprepade hertigen, det är icke allt. DNi låter alltför lätt skrämma er af spö ken, som en vindfläkt kan skingra.? Spöken, ja, wen bämnande spöken !? Låt höra då!? De båda åldringarne äro icke längre ensamme, öfvergifna, såsom fordom.? Hvem beskyddar dem?? Tillgifna och mäktiga vänner.? Hvilka då?? De båda Kergratz.? Kergratz?? Ja. Några dagar efter deras fars död, lemnade de Cayenne.? Har man sett dem i Paris?? frågade bankiren ängsligt. De äro här.? För fan!? Kirschmarck visste icke längre hvad han gjorde; han steg omedvetet upp ifrån stoIen och satte sig igen. Är ni säker derpå, hertig?? BSäker.? Ah! Ni har rätt; jorden darrar under våra fötter. Hvad är att göra? Vänta då!? Ännu mera ?? Det är ännu något annat.? Död och piva! Ni gör narr utaf mig?, vrålade Kirschmarck utom sig. Det skulle jag gerne göra, min gode vän?, återtog den falske hertigen af Dinan kallt. Hvad är det då, låt höra, skynda! Ni kommer blodet att koka i mina ådror.? YLugna er och hör? Tala, tala! Hvad är det??