Aftonbladet – 29 juli 1867, sida 2

är fullkomligt öfvertygad om dessa gamla murars tystlätenhet.? Ah! Bah!? svarade Kirschmark, jag är icke döf, och jag tycker icke om att man skriker, det är alltsammans.? Så mycket bättre.:? t i En ytterlig försgighet, som ni säger, kan för öfrigt aldrig Wkada. Det är således något mycket vigtigt söm ni har att meddela mig?? Vigtigt! Säg törskräckligt.? Huru?? Förskräckligt.? ?Bevars väll? sade baronen, som efter det första ögonblicket af öfverraskning åter började röra i elden; ?ni lägger an på ef fekter, min vän.? Jag hyser stor farhåga att göra det, min bäste.? Den andfå Höjde på axlarne: Generalen eller hertigen, hvilketdera man behagar, gick fram till honom, lade sin hand på hans axel och yttrade långsamt: Alt är bekant!? Allt!? ropade baronen och reste sig upp. De döde äro lefvande! Hvilka döde?? Lefvande och starka?, fortfor hertigen, deras återkomst är vårt förderf! Deras återuppståndelse vår ruin!? Det är omöjligt!? mumlade Kirschmark, blek, darrande och med ansigtet förvridet af en plötslig förskräckelse. PDet är möjligt! Det är säkert!? Ni bedrager er, hertig!? Baron, jag bedrager mig icke.? ; Då äro vi förlorade!? ropade Kirsehmark ängestfullt. POm vi icke befria oss ifrån dem för alltid.? Och för det ändamålet räkner du på inig, Mac!? sade baronen. Jag räknar på dig, Yvon Kernock?, svarade hertigen. . Dessa båda namn erinrade dem en förfluten sorglig eller olycklig tid, ty de lade icke förr uttalat dem än de, drifna af samma