Aftonbladet – 27 juli 1867, sida 3

efterlemnat i bokväg blifvit vid detta till fälle skingradt; och på denna grund bt inga efterforskningar gjorts. Emellertid ha det helt nyligen visat sig, att detta anta gande så sannolikt det än synes, varit för astadt; ithy att en bland våra bokälskare på Engsö funnit ej obetydliga qvarlefvor a det forna Piperska biblioteket, och isynner. het en hel mängd handskrifter af äldre och yogre datum. Den största märkvärdighe. ten bland dessa tillkommer fem medeltidshandskrifter, som ingen nyare forskare känt till, och bland hvilka isynnerhet en kan anses eom ett fynd af vigt. Det är nemligen en vidlyftig och utmärkt väl textad handskrift af skriften BSiälinna tröst, det enda kända exemplaret. Sedan v. Stiernman j sitt Tal om de lärda vettenskapers tilstånd i Svearike, under hedendoms och påfvedöms tiden (Stockholm 1759) anförde och lemnade några små utdrag ur densamma, har man ej haft kännedom om dess befintlighet och derför antagit att den redan förut gått förlorad vid Rålambska bibliotekets brand (1751). Stieroman nämner dock endast att han haft handskriften till lins, men ej från hvem. Det har pu visat sig, att det var Piper som på öfverste Gyllengrips auktion (1737) räddade densamma. Skriften eger den stora märkvärdigheten att vara författad af Sancta Catharina, heliga B rgittas dotter ( 1381), samt har tillika i språkligt hänseende framstående förtjenster. Det är här man läser meningar sådana som följande: (vi modernisera blott stafsättet): ?Ty beder jag alla dem, som denna bok läsa eller hörs, om de hafva något funnit annorledes skrifvet iandra böcker, att de ej för den skull straffa denna boken ; förty jag vill det eå för mig taga, och hvar som nöägot ärende är offlongt (för mycket långt) och ledsamt, det vill jag stinnt (kort, sammanträngdt) göra, och hvar som något är stinnt och ej väl understån deligt (förståeligt), der vill jag något tillsätta; och hvar som något onyttigt är och ej sannivgen likt, der vill jag afslå och låta fara, och utvälja och sammansamka det som sannt är och fagert och själen trösteligt, likavis som läkarne utvälja nyttigaste roten till sin läkedom, och dufvan det skönaste kornet till sin föda, och jungfrun: det fagraste blomster till sin krans.? Och i denna blida, af poesifulla liknelser uppburna stil är hela arbetet författadt. Bandskriften omfattar emellertid endast dess första del, såsom tillkänvages i slutet; om mer blifvit författadt känner man ej. De öfriga medeltidshandskrifterna, ehuru alla af högt värde, kunna dock ej i vigt mäta sig med den pu nämnda. De äro: en Upplandslag, utomordentligt väl skrifven och säkert en af de äldsta codices ef denna lag, med sirliga, delvis förgyllda initialer och alltigenom linierad, textad på det finaste hvita pergament af en Jacobus, som nämner sig på sista sidan i en latinsk hexameter; vidare ett latinskt breviarium med t blad krönikeanteckningar rörande Sverge ör tiden 1208—1283; ett utmärkt prentadt atinskt missale med sångnoter, enligt en samtida svensk anteckning i början skrifven vf syster Christin Hansadotter åt moder abvedissan syster Margitta Clausadotter (Natt och Dag), hvisken ver abbedissa i Wadstena i slutet af 1400 talet; samt slutligen en pergamentshandskrift af Landslagen, skrifven af en Ako Johannis i Upsala 1485. Bland de många nyare handskrifterna unna vi här endast nämna: tvenne handskrifter af Stiernhielm, presidenten Pipers många land eåmmanförda collectanea af historiskt, politiskt och kameralistiskt inne. nåll, en mängd bref, artighetsverser och anIra manuskripter af Dalin, en förtrolig umsängesvän i Pipers hus 0. 8 v. För Frietstidens historia bör åtskilligt vara att remta i Pipers papper och det vore derför ;nskligt, att de blefve genomsedda af nå;on bland våra forskare i denna väg.