Aftonbladet – 27 juli 1867, sida 2

BR? ingland. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Luzern den 19 Juli. Er af sommoarferierna till Schweiz lockade xorrespondeut i Berlin vill icke lemna Vierwaldstätter-sjöns stränder, utan att skicka några sannfärdiga rader om detta ärs saison, ty äfven på svenska turister, för hvilkas resehändelser vänner och anhöriga der hemma intressera sig, är det säkerligen ingen brist. Många menniskor i hela Europa måste ju taga revanche för sistlidet är, hvars krigiska stormar gåfvo så ringa utrymme för reseulflykter, hvilka numera höra till det lefvande slägtets oafvisliga behof. Grefve Bismarcks så mycket omordade politik bör väl också en gång för fullständighetens skull beiysas ur badkurens och främlingsbesökets i Schweiz och Tyrolen under sommaren synpunkt. Tack vare den nya nordtyska förbundsförfattningen, hvilken till de vanliga preussieka kamrarne lagt ett årligen sammanträdande parlament och efter de senaste tullföreningsfördragen äfven ett tullparlament med sydtyska representanter, voro eftersommaren och hösten i Berlin så upptagna af politisk verksamhet, att knappt vintern varit det så mycket de föregående ären. Men en på mångårig erfarenhet grundad iakttagelse ådagalägger, att gletscherna och bergspetsarne äro klarast i Augusti och September och att man nästan endast under nämnda månader kan påräkna stadigt vackert väder i Schweiz. Huru skall det nu gå med de nordtyska politiska männens och publicisternas för kroppens och själens vederqvickande så nödvändiga ferieresor, om den rastlöse preussiske premierministern äfven hädsnefter icke lemoar verlden någon ro? I detta ögonblick äro våra värner, de .reussiska och nordtyska representanterna, fjettrade i det heta och dammiga Berlin genom velen till den första lagstittande riksdagen. Om detta får fortfara, skall den derförutan nervsvoga tiden .knappt kunna hålla jemna steg med grefve Bismarcks djerfva framryckande... I Schweiz lemnade väderleken de sista fyra veckoraa såsom vanligt i Juni och första hälften af Juli mycket öfrigt att önska i afseende på pålitlig klarhet. Vägvisarne klagade öfverallt mycket öfver den ombytliga barometern, hvars stigande och fallande påminde om qvinnolynnet eller det franska folkets vexlande sinnesstämningar. Äfven de schweiziska och utländska skyttarnes fest i Schwyz, hvilken firades i nära 14 dagar ända till den 18 Juli under den heroiske Winkelrieds auspicier, led mycket afbräck af det nyckfulla vädret. Tilloppet af främliogar var ej så stort, som de hederliga schwyzarne, hvilka gjort stora anstalter för de nära och fjerran ifrån kommande skyttarnes värdiga mottagande, hade väntat sig, och den festliga sinnesstämningen hade svårt att komma sig för under den ofta molnhöljda himmeln. Men mycken skjutning egde dock rum, äfven med kammarladdvingsgevär, hvilka alltsedan Sadowa spela en stor roll här som annorstädes. När någon skytt vann ett pris, så fördes han, under musik och åtföljd af ett slags hedersvakt, upp på en läktare, der en bedersbägare af silfver eller någon apnan ofta dyrbar festgålva framlemsades till honom. En medlem af komiten höll ett fosterländskt tal, hvilket den lycklige skytten besvarade med så vackra fraser som möjligt. Om Preussen talade man då icke alltid godt, såsom följande exempel visar, hvilket förtjenar anföras till sinnesstämnivgens karakteriserande. Det var den 9 Juli, som vi från Beckewied vid Vierwaldstätterejön, hvarest korrespondenten slagit sig ned för en tid, gjorde en utflygt till brunnen midt emot Mythenbergen och derifrån till Schwyz. Skyttefesten befann sig då på sin höjdpunkt. En gäst från Frankfurt, hvars namn det är bäst att icke nämna, vann en hederspokal med de vanliga inskrifterna, hvilka äro ämnade att bevara festens historiska minnen. Derpå följde talen. BSchweizaren talade i varma ord om festens betydelse och den tyvärr nu under preussiskt välde komna staden Frankfurts foråna förhållanden. — Detta uttryck af beklagande var förlåtligt hos medborgaren i den schweiziska republiken; han uttalade sin öfvertygelse, hvilken man, vare sig gerna eller ogerna, måste respektera. Mindre angenämt för de preussiska ?hörare, som händelsevis bevittnade denna scen, var det intryck, som Frankfurtskyttens svar gjorde. Han talade om den dystra sinnesstämning, i hvilken han och hans vänner hade lemnat Frankfurt, hvilken först i det fria Schweiz gaf vika för gladare känslor. I denna anda var talet hället, hvilket likasom hvarje protest af en minoritet skulle ha varit berättigadt på hvilken ort som helst i Tyskland, men här utomlands råkade i strid med det vackra engelska ordspråket: Right or wrong my country. tb KIEORESSRSSRURAESE Verldsexpositionen i Paris år 1867