Aftonbladet – 27 juli 1867, sida 2

STOCKHOLM den 27 Jul. De engelska tidningarnes korrespondenter i Paris anse ett krig mellan Frankrike och Preussen nära förestående, och det faller af sig sjelf, att de, med några få undantag, uppfatta ett sådant krig och Frankrikes ställning till det ur en synnerligen inskränkt synpunkt. I strid med hvad som tyckes vara den allmänna meningen i Paris, antager korrespondenten till Daily News, att en ministerförändring förestår i Frankrike. Det berättas, skrifver denne korrespondent, Patt vi skola få en miaistår PersignyFleury, så snart budgeten blifvit antagen. En sådan ministår betyäer krig och lagstiftande kårons upplösning, så att de liberala lagarne och den utlotvade Novembersessionen komma att torka in. Persigny skulle leda valen sä, att man iden liberala sakens intresse skulle önska Rouher tillbaka. Naturligtvis skall man i officiella kretsar beteckna alla berättelser af detta slag såsom dumt prat; men det är ju en känd sak, att man fortfarande företager krigsrustniogar med den största möjliga: hemlighet, och att den, som ser stormen komma, beskylles för att se spöken på ljusa dagen. I detta ögonblick tala många symtomer för, att kejsaren rufvar på att snart sätta Europa i brand. Emile Olivier, hvil ken otvifvelaktigt en tid i hög grad egde kejsarens förtroende, yttrade pyligen i kammaren, att Frankrike måste ha frihet eller krig, och friheten står i de höga kretsarne säkerligen under pari. 1 provinserna anses det nästan för uppror att tala om kejsarens liberala löften. Vid en offentlig diner i det norra Frankrike skulle en medlem af generalrådet föreslå en skål för kejsarens bref af den 19 Januari, men prefekten ville icke tillåta det och hotade med att visa ut honom, om han icke ställde sig hans önskan till efterrättelse. Kejsaren har så mycket förlorat sin ?prestige? och sin popularitet, och detta tilltager med hvarje timme så hastigt, att han, som fruktar för friheten, är i högsta grad frestad att begagna kriget såsom afledare. Kriget skulle bringa oppositionen till tystnad för ögonblicket och ästadkomma en illusorisk enighet, hvilken dock skulle upphöra vid den första olycka. Det är möjligt (man måste åtminstone hoppas det), att kejsaren i sista ögonblicket skall förlora modet, likasom det redan vid andra tillfällen svikit honom; men ait han umgås med planen till en stor kupp, derom kan intet tvifvel vara.? 1 ett bref från Paris till Morning Herald skrifves: ?Då vi se, att en regering hopsamlar många tusental tons förråd, att hon låter förfärdiga tält, lägerkittlar, skodon, seltyg och ambulansvagnar, icke i tusental, utan i hundratusental, och: att hon kastar sig i utgifter, i jemförelse med hvilka de nyligen af kammaren beviljade 158,000,000 francs äro att anse för ett intet, så är den naturliga slutsatsen häraf, att någonting är på färde, och detta icke någonting fredligt. Då vidertill ytterligare betänka, att denna regering framförallt stö-. der sig på sin prestige?, att denna ?prestige? fått en svär stöt, och att man härdnackadt vägrar bevilja landet ett obetydligt mått af sjelfstyrelse, hvilken kunde tjena till säkerhetsventil för dess länge sammanpressade moraliska ångkraft, så äro vi benägna att tro, att kejsardömet skall söka sin räddning i ett krig, hvilket skulle bli en indemnitetsbill för allt det förflutna. Man kan omöjligen förneka, att kolossala rustningar företagas. I all stillhet och tysthet spänner den franska regeringen svärdet om sina höfter och samlar sig till et; stort språog. Jag vet mycket väl, att man icke skall fästa minsta vigt vid hvad jag här säger; men ni måste tillåta mig föreäkra er, att min spådom stöder sig på bestämda och nogg:anna underrättelser. De kommande händelserna kunna väl bli förändrade genom allianser och kontrarustningar från andra makters sida; men i afseende på allianser har ju Europa räkat ur sina fogar, och efter all sannolikhet skall slaget komma, innan de, som nödvändigt vilja låta föra sig bakom ljuset angående Ffankrikes fredliga afsigter, ha fått tid till förberedelser. Jag gläder mig öfver, att Preussen icke hör till detta slogs sangviniska regeringar, och jag har allt skäl att tro, att stormen, då den bryter ut, icke skall träffa det oförberedt.? . ma madhavaekan — vötktahetor 1ARRKK i