Aftonbladet – 26 juli 1867, sida 2

Thiers tal OM Franska oxpoditionen till Mexiko. (Slat fr. gårdagsbl.) Hr Thiers: Genom de beklagansvärda påbuden af den3 Oktober 1865 benådades, det är santt, alla de som gåfvo sig; men de, som gjorde motstånd. dömdes af krigsrätt och afrättades inorfi tjugufyrä timmar. Detta olycksaliga påbud drabbade beklagligen, jemte åtskilliga. stråtröfvare, äfven två män, som i Mexiko åtnjöto allmän aktning, generalerna Arteaga och Salazar. I hafven läst de rörande afskedshelsningar, som de sände till sina mödrar: Jag för min del har träffat köpmän, som berättat mig, att deras öde väckte en djup smärta i hela Mexiko:x Och-det är detta som borde förmå menniskornay atb:alltid misstro dylika åtgärder, att alltid hafva den eviga rättvisan för ögonen. Det bör innebära en lärdom för alla ätt den man; softwutfärdat detta påbud, träffades i-sin ordning af slaget; och jag upprepar det än-en gång: ihågkommen alltid den allmänna rättvisan, och förgäten aldrig, att repressaliesystemet är ett: blodssystem, som förer till förderf allä dem som öfverlemna sig deråt. (Liftigt bifall) Olyekligtvis gjorde dessa påbud ett ofantligt intryck i Förenta Staterna och blefvo föremål för olikartade förslag i kongreen Alltifrån krigets början Nade Förenta taterna visat missöbje, men icke några sådana bestämda afsigter, vid hvilka mån behöfdeTästa afseende. Med anledning af hvad som nu tilldragit sig framställdes af Förenta Staterna reklamationer och fordrades förklaringar hos utrikesministern, hr Drouyn de Lhuys, rörande verkställigheten, af. dessa påbud. Han svarade — och jag ämnar icke förebrå honom hans svar, ty han befann sig sjelf i stor förlägenhet — han svarade: tIåll eri afseende härpå till Maximilian, till Juarez.? Detta svar skulle ha synts mycket grymt, om man hade kunnat sammanställa det med hvad som sedermera inträffat: Men, jag upprepar det, hr Drouyn de Lhuys:befönn sig i stor förlägenhet! Amerikanska regeringen framställde inga fordringar, men hon frågade hvilka våra afsigter voro. Till innehållet var denna fråga ganska bestämd, men formen var sådan Frankrike var berätbigadt att fordra. Man sade till oss: Vi äro icke berättigade att illa anse alt en framsk armå förer krig med Mexiko, men vi ;kuma icke medgifsa: att I kommen för att återinföra -monarkien i Amerika: Om vi skulle företaga oss, att införa republiken någonstädes: i . Europa, skullen I icke tföredraga det. Hura länge hafven I för afsigt att stanna i Mexiko? Den hedervärde hr Drouyn de Lhuys svarade: Erkännen, kejsar. Maximir, lian; och I underlätten vårt: återtåg.. —— Nej, svarade amerikanska regeringen. Vi känna 1 Mexiko icke någon annan: regering än-republis ken, ingen annan laglig inyndighet än Iwårezv Om det finnes någön nation som isynnerhet eger vår aktning och våra sympätier, så är det den fran ska; men det skulle smärtå oss, om hor bunde; sin ära vid framgången af sina förslag i Mexiko, ty i denna punkt skulle vi aldrig kunna komma öfverens.? År 1865 gick till ända. År 1866 ingick. Man hade lofvat-er att.icke stanna i Mexiko längre än till 1864. År 1865 hade man sagt sig ämnastanna der till utgången af 1865. Det gick icke an. att upprepa dessa löften utan -att infria dem; Nå-: väl, år 1866 befann man sig emellan dessa löften ä den ena sidan och utsigten till ett krig med Förenta Staterna å den andra. Må de, som påstå, att företagets fisslyckande härrörde af modfälldhet, upprepa det så mycket, de behaga. Jag, för min del, gillar regeringens beslut att draga sig tillbaka; ty, då man, enligt. alla sansade mäns åsigt, icke kunde lyckas, var det onödigt att underkasta sig sådana uppoffrinSN och att trotsa ett krig med Förenta Staterna. an hade icke annat val, än att förbinda sig till återtåg, och det var icke detta som jorde företaget till ett fel. Man öfverenskom säledes: med Förenta Staterna att återföra trupperna i tre aldelningar, den ena i slutet af 1866, d. v. 8.: på-hösten, hvilken årstid. var för trupprörelserna; gytnsam ; den andra i början af 1867, d. v. 8.4 på våren, och slutligen den tredje. vid 1867 års; slut. Olyckligtvis är det en sak, som jag icke. kan gilla. Ja, man borde draga våra trupper; tillbaka; men man borde icke, för den barnsliga tillfredsställelsen — ursäkten uttrycket — att bringa jemnvigt i budgeten, . begära att Maximilian, i den. ställning hvari han befann sig, skulle inbetala de 12 millionerna 1865 och de 2? millionerna 1866. I detta.fall kunnen I icke förebära att oppositionen — som I icke mycket fruk: I ten, och hvaruti I gören ganska rätt — hade kunnat göra er-några förebråelser. Vid denna tidpunkt yttrade jag till ederz Dessa 12 millioner. och dessa 25 millioner åstadkomma icke jemnvigt 1 budgeten, men de skola bringa Maximi-. lians regering i en förtvifladbelägenhet. Man; nöjde sig dock icke med att afdraga dessa. 37. millioner på lånet. Man fordrade en uppgörelse med afseende på statsskulden. Man fordrade, i afsigt att göra något för dem som tecknat sig ; för detta så mycket lofprisade lån, att mexikanskä regeringen skulle aftstå halfva tullinkomsten , i Veracruz och Tampico. Det var att beröfva henne de enda tillgångar, medelst hvilka hon kunde hålla sig uppe. Hr Saillard fick uppdra att underrätta henne om dessa beslut. Hon ble högeligen upprörd deröfver. Men till detta utblottande på tillgångar kom snart ett allvarsamt bekymmer, som måste ha synnerligen inverkat på hennes sednaste beslut. Man hade talat om en mellan Frankrike och Amerika träffad öfverenskommelse, genom hvilken värt återtåg bestämdes, och man påstod att vi voro ense med Förenta Staterna om att förmå Maximilian att afsäga sig regeringen till förmån för Jiarez. Kejsarens lifliga inbillningskraft upprördes Häraf, och det var då som kejsarinnans resa beslöts, Och medan Monitören, som hr statsministern uppmanade oss att läsa, yttrade att allting artade sig förträffligt i Mexiko, och att kejsarinnan Charlotta icke hade lemnat detta land, tillkännagaf telegrafen hennes ankomst till SaintNazaire. (Olikartade meningsyttringar). Den olyckliga furstinnan mottogs i Tuilerierna med den uppmärksamhet som hennes rang fors drade, och som hon . kunde. vänta af den höge furste, till hvilken hon vände sig, Hon blef snart ställd tillfreds med afseende på föreställningen att man ville tvinga Maximilian att abdikera till förmån för Juarez.. Men derjemte insåg hon den ogrvmma nödvändigheten. unde : väl : kejsaren.