Aftonbladet – 24 juli 1867, sida 3

JORSEFERERa BLANDADE ÄMNEN. Några upplysningar om bergolja eller petroleum. Dess storartade frambringande ur jordens sköte och vidsträckta användande räknas med rätta såsom en bland de största uppfinningar, och ingen har vunnit en så hastig utveckling och allmänt Tanvändande i alla länder och bland alla samhälleklasser, hitintills hufvudsakligen såsom lysämne, men af gjorda föreök synes den äfven med fördel kunna begagnas såsom brännmaterial för Tjernhandteringen, hvarvid en liten qvantitet åstadkommer en stor effekt. Sålunda synes försynen Ji den mån som de minskade skogarne och en ökad industri gjorde det behöfligt först ledt till upptäckten af de stora etenkolslagren, och sedan man numera, jemte ett ökadt behof, börjar motse en minskad afkastning af stenkolsgrufvorna, velat gifva oss en ersättning uti bergoljan. Bergoljan, som, efter hvad kändt är, förekommer både i Europa, Asien och Amerika, har hitintills frambringats till största mängden uti norra Amerika, hvarest den årliga produktionen uppgår i värde till en fjerdedel af bomullsskörden före kriget, ehuru denna industri icke är äldre än 1859 och först 1860 började att med allvar bedrifvas. Uti Europa, hvarest torde gifvas lika goda anledningar som de, hvilka i Amerika först ledde till dessa företag, finnes måhända lika rika samlingar af bergolja, hvilka blott behöfva ett lika energiskt uppsökande och bearbetande. Uti Kaukasien har man förlidet år borrat oljebrunnar, som beräknas gifva en behållning af 8 millioner rubel årligen. I Norra Amerika var bergoljan känd sedan äldre tider, men ansågs intills 1859 såsom ett skadligt ämne, hvilket tidtals bemärktes som ett tunnt simmande lager å vissa källor och bäckar och då gjorde vattnet illasmakande. Så ringa voro de anledningar, som föranledde borrningsarbeten för bergoljans eftersökande, Väl hade man redan 1819, vid borrningar efter saltkällor, påträffat en oljekälla i Ohio, men som dess användande och wärde då var obekant, föll den snart i glömska. Först 1859 började man, att i Norra Amerika nyttja bergoljan som lysmaterial. Den första oljebrunnen upptogs i Pensylvanien och lemnade cen god vinst, ehuru icke jemförlig med den, som sedermera vanns genom de förbättrade anordningar, hvilka 1860 företogos af en mera intelligent erson, och sedermera vidare utvecklats. ÖOljerunnar upptogos, som gåfvo öfver 200,000 sven-4 ska kannor (567,000 litres) om dygnet, och egendomar inom oljeterritorier, eom före bergoljans upptäckande värderades till 7000 rår, afyttraded sedermera till 2 ända till 3!2 millioner rdr. Metoderna för bergoljans upphemtande ur jorden äro ungefärligen följande: Det område, på hvilket borrningarne skola göras, köpes eller arrenderas. I sednare fallet erhåller jordegaren hälften af den vunna oljan. ångmaskin och borrtyg, hvaraf finnas flera olika konstruerade, uppställas och ett borrhål af omkring 4a tums diameter neddrifves. Vid en lyckad borrning uppspringer stundom bergoljan, såsom vattnet ur en artesisk brunn, stundom måste den uppumpas. De stenlager, man har att genomborra för att komma till bergoljan, äfvensom det djup, hvarest den anträffas, är naturligtvis olika på olika ställen; såsom exempel anföres vid Oil Creek Valley, hvarest John Steel af sina oljebrunnar drager en årlig nettoreveny af 2!2 millioner rår rmt, hade man att genombryta omvexlande lager af skiffer, sandst:n och späckster, hvarefter oljan påträffades i ett tredje eandstenslager vid ett djup af 430 fot. Ofta anträffas den emellertid redan i det andra sandstenslagret vid 255 till 280 fots djup. Kostnaderna för upptagandet af en borrbruhn, kostnaderna för en tio hästars ångmaskin, löner, rör, brännmaterial m. m. inberäknade, uppgå till omkring 20,000 rår, ifall inga särdeles hinder inträffa. Professor Evans antager, stt det är endast gastryck oeh icke, som vid artesiska brunnar, vattentryck, som drifver oljan upp, och säger att ett tunnt på vattenytan simmande lager af olja är mindre säkert tecken att större oljehålor finnas i närheten, i det bergoljan kan vara medförd långt ifrån, åå deremot förefinnandet af brännbar gas är ett mycket lofvande tecken, samt att sannolikheten för lönande borrning stiger med oljeförande berglagrens upphäfningar och kastningar, I några trakter af Galizien, hvarest denna industri tyckes vara en folknäring. uppsamlas bergolja, jordvax och jorabeck uti bronnar eller rättare sagdt schakt, dels runda dels fyrkantiga af 2n till 6 fots bredd, hvilka fördjupas, efter hand i den mån oljan upphör att framsippra, till omkring endast 20 famnar, ehuru bergoljan förefunvits å alla djup man hittills uppnått, hvarefter nya schakt upptagas. Hvad beträffar bergoljans bildande, har man framställt åtskilliga mer och mindre troliga hypotesen och det synes icke troligt, att man kan omma till full visshet derom. Likväl är säkert, att den är bildad allmännast af vegetabiliska ämnen, och stundom af djuriska lemningar; den har då en stinkande lukt. Bergoljan förekommer i mycket olika geologiska bildningar, De oljeförande lagren i Kaukasien, krita, kalksten och lera, tillhöra kritformationen, de i Galizien miocenformationen, i Baku i Asien består öfre lagret af en lerhaltig sandsten, full af fossila snäckor, tillhörande tertiärformationen, de i Californien tertiärformationen, de i Canada siluriska och devoniska formationerna, de i Virginien, Ohio och Kentucky kolformationen och de i Pensylvanien devoniska formationen, Enligt Bremer Handelsblatt, har under åren 1861 till och med April 1866 uppbringats i Pensylvanien öfver 8 millioner Barrels petroleum och i West-Virginien, Ohio och Kentucky endast 500.000 Barrels, (Ur Farmaceutisk tidskrift för 1867, efter Qvarterly Journal of Science och Dinglers polyt. Journal, Gartenlaube m. fl.)