Aftonbladet – 24 juli 1867, sida 3

Öv MA VY MR j liga nu möttes af stadssoldaternas bajonetter. Turkarne skola då, berättas det, he Ikastat dem i Donau, der fyra af dem drunknade. De främmande konsulerna i Bukha-Irest ha beifrat dessa skändligheter, och en I kommission har blifvit skickad till Galacz för ett undersöka saken. NORD-AMERIKA. Representanthuset i Washington har anItagit ett supplement till rekonstrustionsbillen, som förklarar all civil styrelse i sydIstaterna olaglig och ger distriktbefälhafvarne Joinskränkt makt att afsätta civila embetsI män, tillsätta nya i deras ställe och annul: lera alla den civila maktens förordningar. I Billen förklarar blotta afläggandet af den Iför valmännen föreskrifna eden otillräcklig för en persons uppförande på vallängderna, Ibemyndigar vallängdsbyråerna att afgöra huruvida personer som anmäla sig att blifva å vallängderna uppförda eller som redan blifvit det äro dertill kompetenta och förklarar att ingen eivil, unionseller statsdomstol, eger domsrätt i frågor som röra rekonstruktionsakten, eller i åtal mot diIstriktbefälhafvarne och deras underordnade. Billen förbjuder entledigande af distrikttjenstemän annat än på deras egen begäran eller i följd af krigsrätts utslag och utsträc. ker tiden för vallängdernas uppgörande till den 1 Oktober. Huset har äfven beslutit ställa en uppmaning till presidenten att lemna kongressen upplysningar om de sednaste händelserna i Mexiko. Motion är äfven väckt om en komittundersökning rörande Santa Annas bortförande från ett amerikansk fartyg. MEXIKO. Ångfartyget Tabasco, med 500 man af den mexikanska främlingslegionen ombord, ankom den 5 Juli till Mobile, hvarifrån de på österrikiska regeringens bekostnad komma att återföras till Europa. Garnisonen i Vera Cruz hade den 28 Juni lemnat staden, sedan kapitulationen dagen förut blifvit undertecknad. Trupperna uttågade ur staden med flygande fanor och klingande spel. Enligt de sednaste underrättelserna från Queretaro funnos der inalles 496 fångna imperialistiska officerare som skulle ställas för rätta. Af dem voro 10 generaler, 19 öfverstar, 22 öfverstelöjtnanter, 30 majorer 0. 8. v. Bland fångarne befurino sig chefen för f, d. kejsarens generalstab Severo del Castillo, fursten af Salm-Salm, justitieministern f. d. sändebudet i Rom, Manuel Agutrre, f. d. kejsarens handsekreterare Luis Blacio, tyske läkaren Samuel Basch. Enligt en korrespondens till Morning Post från hufvudstaden, dat. den 14 Juni, tåledes en vecka före dess uppgifvande till Diaz, hade Marquez låtit skjuta flere för förräderi misstänkta personer, och sf invånarne utpressat minst en half million pund sterling. Han har hela tiden?, säger korrespondenten, utpressat p-nniogar af hvar och en som han trodde egde någonting och utan betänkande tillpripit de grymmaste straff för att tvioga de motspänstiga att utlemna sina penningar. Vidaurri och regeringens öfriga ledamöter räckte honom dervid en hjelpsam hand, och det är min öfvertygelse att de delade bytet med hvarandra. Soldaterna få sin sold temligen punktligt och hållas derigenom vid godt lynne; hvad som blir öfver går troligtvis i juntans egna fickor. Det är ingenting ovanligt att en hel familj häktes, kastas i fängelse och hålles utan föda tills den fordrade summan blifvit erlagd. Dagligen dö flere personer af hunger, och man ser deras lik ligga på gatorna. Vårt läge blir med hvar dag allt mera förtvifladt. Dagligen förefalla skräckscener, och eländet bland folket blir nästan outhärdligt Marquez är utom sig af raseri och förtviflan. Dä han fick underrättelse om att Menez och Campos blifvit skjutna, lät han afrätta två af de personer han tagit till gisslan och genom Diaz säga Escobedo att han i händelse Maximilian blefve skjuten, skulle döda alla sina fångar. På samma gång lät han dock förstå att han ej vore obenägen att inlåta sig i underhandlingar. Diaz sva-t rade att han blott mottoge underkastelse på nåd och onåd, och att han i intet fall ämnar skänka lifvet åt Marquez, Vidaurri eller andra. medlemmar af det kejserliga kabinet-! tet... Till Paristidningen Libertå skrifver en korrespondent den 4 Juli från Newyork: Herald påstår, att Juarez, trots gin personliga benägenhet att skona Maximilians : lif, måst ge efter för sitt partis påtryckning : och hotelser. Den särskilda korrespondenten till denna tidning, med hvilken jag talat efter hans återkomst från Queretaro, försäkrar att Juarez ej kunnat göra någonting för sina fångar. Och hvilken var i sjelfva verket den hållning, som republikens mest framstående män intogo efter Queretaros fall? Guvernörerna Jerrazas i Chihushua, Viesea i Coahuila, Etuza i Zacatecas och Zarate i Durango fordrade högljudt Maximilians död. Petitioner, af hvilka Juarez såg sig ordentligt öfversvämmad, uttalade att nationen ej skulle tåla en liberal regering, om hon skonade erkehertigens lif. Zacatecas hotade med en uppresning, om man ännu längre uppsköte att försätta fångarnei anklagelsetillstånd, och San Luis Potosi förklarade genom sin guvernör att anarki stode för cörren, om man ej uppfyllde den allmänna röstens fordran. Coaronas armå, trapperna från Nueva Leon, Coahuila, Tamaulipas och San Luis Potosi instämde enhälligt i detta yrkende, och Porfirio Diaz armå, som belägrade hufvudstaden, svor att den skulle nedlägga vapen, om man ryckte Maximilian undan dess hämnd, Hvad kunde under sådana förhållanden Juarez göra? Personligt böjd för mildhet, understöddes han blott af en enda af sina ministrar, Iglesias. Lerdo de Tejada, Mexikos förste statsman, oeh krigsministern Ignacio Mejia ställde sig båda på folkets sida. Vi fråga då ännu en gång: hvad kunde Juarez göra?? Mexiko uppgafs ej af Marquez, som ville fortsätta försvaret till det yttersta, utan af general Ramon Tabera, som afsatt Marquez a och i hans ställe öfvertagit befälet. h Befior Romero, mexikanska republikens t sändebud i Washington, har förklarat upp! giften om Banta Annas arrestering och al-! rättande i hög grad misstänkt. f a h RED v Enligt underrättelser från Neworleans skulle derstädes rustningar pågå till en exedition mot Mexiko för att störta Juarez, ågra österrikiska officerare och den från