Aftonbladet – 20 juli 1867, sida 3

LIZTERATURTIDNING Innehåll: Tongberg, Om frihetstiden. — Svensk: Akademiens handlingar, 44:sta delen. — Uppskatt ningstabeller för skiftesförrättningar. — Dansk litte sätur. — Litteraturoch konstnetiser, Om Frihetstiden. Några anmärkningar af Nikla. Tengberg. Stockholm hos P. A. Norstedt Söner 1867. Från att ha varit en af vår historias dunk jaste och minst kända delar, har Frihets iden inom loppet af några år blifvit af for. skare genomströfvad i nästan alla riktningar. och vi kunna nu göra oss en ganska kla föreställning om dess allmänna drag. De är en så allmännare karakteristik förf. ill ofvannämnde arbeie velat lemna. Ursprungligen, såsom i företalet upplyses. ämnad till en inledning till ettarbete öfver Gustaf III:s historia, hade det så vuxit i om. fång att förf. ansett sig böra utgifva del som en särskildt afhandling.) Som en sådar allmän öfversigt eger det onekligen förtjenst. liksom omdömena röja ett bemödande ati skipa opsertisk rättvisa, äfven om man er och annan gång ej skulle i allo sela dem, Att frihetstiden var en af pariilidelser, inre ;plittringar och stora yttre förödmjukelser uppfylld tid vet hvar skolgosse sedan länge. Det är numera äfven en känd och erkänd ak, att hon, efwer vår tiis sätt att uppfatta riheten, ingalunda gjorde skäl för namnet. Friheten fanns endast hos de makthafvende — rådet och ständerna — medan den stora nassan af folket trycktes af en ofrihet, som kulle förefallit oss olidlig och som var så nycket kännbarare som hon ej blott sträckte ig till det politiska, utan äfven till det skonomiska, ja, äfven till det rent enskilda ifvets förhållanden. Det är tiden för ett statsförmynderskap som fullkomligt täflar ned de båda rikshushållarne? Gustaf I:s och Carl XI:s. Tryckfrihet fanns ej annat in för skriftställarne i det herrskande pariets 1jenst; den vetenskapliga forskningen var stum, såvida hon ej förfäktade läror, som voro de maktegande till behag; domstolarne voro anstuckna af partisinnet och ständerna utöfvade genom de ständiga utomordentliga kommissionerna en oinskränkt agsekipande makt; ekyddssystemet, med dess vanliga förderfliga der för den stora nas:an af folket, var 1 högsta fluor, och lag. tiftningen inblandade sig på det mest bevärande sätt i den enskildes ekonomi. vad yttrandefriheten i politiska mål beiffar, säger förf., var denna tid mot henne å fiendtlig, att venetianska republiken mer in en gång åberopades som ett värdigt förelöme, emedan den, som derstädes klandrade örfattningen eller styrelsen, brukade spåröst försvinna. Toge man hufvudet afnåson som förtjen! det, skulle andia beiänka ig att tala alltför fritt?, yrkade hattarnes edare vid 1741 ärs riksdag. Till en censor ulle alla manuskripter från hela riket, rrän de trycktes, inlemnas till genomläs ng, på det att intet förgripligt skulle somma under pressen. Mycket af förvalt. ningen och lagskipningen hölls doldt, annaf var fridlyst för klander. Icke ens tryckta memorialer af riksdagsmän fingo underka. stas kritik. Enväldet fortfor således, med den skilnalen att landet i stället för en oinekränkt rerrskare fått några hundra. Denna skil. ved var dock j ringa. Landet fick vid Jar) XII:s död visserligen ej friheten, men let fick för sig den bana öppnad, på hvil. cen det genom pröfningar och erfarenhet nde kämpa sig till henne. Frihetstider ir början, den första häftiga ansatsen till lenna kamp, och om vi, vältre underrättade om hvad hon verk!igen varit, upphöra mec let blinda Jofprisande, hvarför hon så ofic varit föremål, a vi dock ej förgäta at