Aftonbladet – 20 juli 1867, sida 3

tre våldsamma ansträngningar, segrade svagheten öfver hans mod och hans vilja. Han föll tillbaka. Den betydliga blodförlusten hade försvagat honom så att han icke förmådde hålla uppe. Hm! det är allvarsamt4, sade Mouchette, som slog sin arr om hans lif och räckte honom en flaska, Försök min mjölk och sedan skola vi språka. Den okände sväljde två eller tre klunkar bränvin, ; Låt oss stiga nedX, sade han derpå med stadig röst, och ville stiga upp på brunnskanten. Stopp!? rop.åle gossen, ?var då inte så häftig, kamrat! Låt oss stiga ned, ja, dot är lätt sagdt, men det är inte lält gjordt, såvida ni icke vill lyda mig som ett snällt bern.? Jag skall lyda, men låt oss skynda. Man väntar mig der nere.? Än mig då... Tror ni inte att man väntar mig? Jag bar gått upp hit utan både stege och trappa, men jag var ensam då och hade icke med mig en person, som är enomborrad i alla sömmar.? Utan kedja?, frågade den sårade häpen. Ja, visst; det förundrar er? Det var väl icke så konstigt. BSeså, sätt er nu rättfram eller baklänges, hur ni behazar?, sade Mouchette som hissat upp ämbaret ur brunnen och ställt det på kanten. Den okände satte sig derpå så beqvämt som möjligt, med benen hängande nedanför och med händerna omfattande den dubbla kedjan. Med största kallblodighet drog Mouchette upp ett tåg ur sin ficka och band den så rade fast vid kedjan. (Forts. följer.)