Aftonbladet – 20 juli 1867, sida 3

fattade la Cigale i kläderna för att hålla honom qvar. Släpp mig... det är brådtoml4 Det brådaste är att klättra ditupp, hvad? uJa. Nåväl, jag skall gå upp, jag. uDu?,.. Just jag. Med hvad, hvarken rep eller kedja, med hvad då? Med det här.4 Mouchette sträckte fram sina händer. Med det här.4 Mouchette visade sina fötter. Du är tokig. Jag, nej. Du får väl se, gubbe. Jag vann silfverbägaren vid sista festen på Marsfältet. Det är mamma Pacline, som har klockan också. Hvilken klocka, hvilken bägareX, frågade jätten, förtärd af sin oro. tJag har vunnit två pris. Det är saken. CMen här finns ingen mast att klättra på. Nej, men det finns stenar, springor och knifvar. Knifvar? Hvad skall du med dem? Ah, jo, jag vet... Se här är min. Nej, gif mig din. Jag skall gå upp. Med armstyrka, aller hur? inföll gatpojken skrattande. Ja, för tusan. Du väger hundratjugu kilogrammer, min hedersvän. Det finns igen klinga som står emot det. Jag väger åttio skålpund. Tyngre än luften, det är sannt, men jag kommer upp. Modige pojke, sade la Cigale. Klättra. Mouchette steg upp på hans axlar. Stående på denna stadiga grund, borrade hen in den ena af de båda dolkar la Cigale gifvit honom, i öppningen mellan två mossbeväxta, fuktiga stenuw