Aftonbladet – 20 juli 1867, sida 2

— Den förening af arbetare, som i Malmö bildat en sjukoch begrafningskassa, räknar nu ett antal af omkring 600 medlemmar. Denna association, säger Snäll-Posten, har sitt stora värde ej blott för medlemmarne i densamma, utan för hela kommunen. Fattigvården utgör öfverallt den mest tryckande skattebördan, och denna är i jemnt stigande. Enda sättet att hejda denna främfart, är att söka förekomma behofvet, och föreningar sådana som den här nämnda, kunna med skäl räknas som ett af medlen härtill. Sjuknar en arbetare, så är han också enast urståndsatt att förtjena den dagliga in.omst, hvaraf han föder sig och de sina. Om sjukdomen räcker längre tid, så ökas bekymren med hvarje dag; det vanliga är att för familjens dagliga behof börjar man pantsätta sin lösegendom, och har man kommit in på den vägen, så behöfves det icke lång tid förr än hvad litet man eger står på pantlånekontoren, och man har ringa hopp att nånsin kunnu lösa det igen. När omsider mannen tillfrisknar, så eger han föga eller intet, sinnet blir nedtryckt, och oftast sökes trösten på krogen. Sedan är vägen gifven för den nöd, som trycker både honom och samhället. Hvarje omtänksam arbetare bör derföre, medan han ännu har helsa och krafter, betänka att sjukdom är hvar mans lott och att han har pligt både mot sig sjelf, sin familj och sitt samhälle, att begagna sig af det tillfälle söm erbjudes, att kunna, i händelse af sjukdom, tillförsäkra sig och de sina ett nödtorftigt understöd. — Badgästernas antal vid S:t Ragnhilds brunn utgjorde den 17 Juli 491.