Aftonbladet – 20 juli 1867, sida 1

me som upptages. Benedictiner-Milunk-LI från Abbotsklostret vid Feeamp (Seine Inferieure). General-Agenter A.Legrand Ain Co. Fecamp. Denna Likör har icke undergått någon förändring sedan 1510. Det ursprungliga sättet för dess tillverkning har med obrottslig samvetsgrannhet bevarats. Dess verkande beståndsdelar utgöras nästan uteslutande af på Normandiets klippiga hafsstränder växande plantor, hvilka insamlas och beredas under blomningsoch saftiden. Dessa örter, som genom grannskapet med hafvet äro mättade med brom, jod och natriumehlorur, utveckla och bibehålla uti spirituösa och sockrade fluida sina vederqvickande och helsosamma egenskaper. Dessa egenskaper kunna i korthet sålunda sammanfattas: Renhet i smak, en angein verklig oljaktighet. En högst behaghg bouquet?, förbättrande sig ju äldre den blir. Uispädd med vatten hafva, seden flera århundraden tillbaka, dess antiapoplekstiska, lösande, digestiva och antispasmodiska egenskaper lemnats obestridda. . Flera af Franokrikes och utlandets förnämsta medicinska celebriteter hafva afgifvit lysande utlåtanden öfver deras tillfredsställelse med denna Likör och hafva bekräftat dess lyckliga verkningar vid alla slags epidemiska sjukdomar, vare sig såsom preservativ eller rent läkemedel. Den är, med ett ord, en välgörande och angenäm Likör, hvars dagliga och måttliga bruk icke kan annat än underlätta organismens alla funktioner. A. Lograad Ainb Oo. få härigenom meddela, att Hr Ludvig Arosenius i Stookholm blifvit antegen till deras ende Agent för Konungariket Sverige. Benediotiner-Munk-Likören imporieras och hälles till salu af: Herrar J. Cederlands Söner, Hr J, D. Grönstedt, Herrar Högstedt Co., 1 Stockholm; I L. Lundberg Co., Reuokner Björok, , Stako Lagerqvist, 1 Norrköping. a Utdrag från åtskilliga litterära och medicinska Celebriteters omdömen om BenedictinerMunk-Likören från Klostret i Fecamp, förekom..ande i tidnivgar, vetenskupliga tidskrifter Ce.: file Jag sätter Benedictiner-Munk-Likören lika högt som Chartreuse, om jag icke ull och med gifver densamma främsta rummet.? Jag nämner detta för dem bland mina läsare, hvilka hysa förtroende till mina kulinariska rekommendationer, och jag hoppas att deras antal skall vara mycket stort.? a Alexandre Dumas: ?Le Mousquetaire. På en tid, då lyxen vid bordet öfverallt åter är i tilltagande, tvekar jag ej att erkänna och rekommendera Benedictiner-Munk-Likören såsom den yppersta bland alla de körer, hvilka för närvarande användas, ej mindre hos restauranter och vid tamiljemiddager, än äfven i furstarnes salonger och å de förnämsta hoteller.? H. de Pine: ?Gazette des Etranger: ——— ?Man använder Benedictiner-Munk-Likören för dess arom och för dess utsökta smak, ofta utan att tänka på, att denna läckerhet på samma gång är ett kraftigt hjelpmedel, en af de helsosammaste likörer såväl för matsmältningen som för blodets hastiga och regelbundna omlopp.? Thimothee Trimm: ?Petit Journal. TTR En fin middag slutas nu för tiden aldrig utan ett glas Benedietiner MunkLikör, och jag gifver också obetingadt denna likör från Normandiets branta stränder företrädet framför den dermed beslägtade Chartreusen.? Duplessis: ?Gazette Universelle. Man läser i ?Journal des Debats: Vid ett sammanträde i Mairie de V Elyste, hvarest bruket och missbruket af spirituösa drycker afhandlades, yttrade sig Doktor Linas, vid redogörelse för de sarskilda hygieniska egenskaperna hos de mest brukliga likörerna på följande sätt om Bonodiotiner-Munk-Likören från Klosiret vid Föoamp: (Ordalagen äro uj ptecknade medelst stenografi.) En likör behöfver hvarken gammalt ursprung eller en förnäm börd för att tillvinna sig lä-) kares och konsumenters förtroende och sympatier. Dess goda egenskaper äro det bästa AdelsDiplomet. I detta hänseende tyckes oss Benediotinor-Munk-Likören från Klostret vid! Feoamp icke hafva något att afundas sina medtäflare. Den besitter en högst behaghg arom? och utvecklar en fin bouquet, hvari man, bland andra vällukter, igenkänner melissa, arnica montana och åtskilliga andra för sina magstärkande och hjertstyrkande egenskaper bekanta örter. Den är fyllig och len, hvarken för hetsig eller för söt. Den verkarlindrigt å salivafsöndringen och qvarlemnar i munnen en frisk och angenäm smak. Slutligen — hvad som i r en af iess minsta förijenster — den impregnerar icke andedrägten med lukten af alkohol, så besvärlig ör en sjelf och så oangenäm för andra. Hvad dess verkningar på matsmältningen beträffar, är et mig tillräckligt att säga, det jag vet tröga och svaga magar, som befinna sig väl af dess användande.? I ?le Sigcle? läses: Doktor Besse har bchagat meddela oss ett utdrag ur sin bok: ?Om Sundhetsläran i afseende på födoämnena (de V Hygiene alimentaire7). — —— — — — — i Det torde vara öfverflödigt att uppräkna den mängd af likörer, som förtäras af menskligheten; tvenne böra likväl tagas i betraktande: ?Den första är Absinthon. Vi, kemister och läkare, kunna aldrig för ofta säga till publiken: förtär den ej! Vår röst skall ty värr det oaktadt icke blifva hörd. Vi skulle emellertid kunna leda i bevis, att i Afrika ett större antal af våra soldater dödades af absinthen än af Arabernas ulor. Sjelf skulle jag kunna namngifva personer af stark kroppskonstitution, hvilka jag vårdat ! åsom sjuka och hvilka dött af kakexi och lungsot, utan allt tvilvel följder af absinthlörtäring. Men allt hvad jag än må säga skall likväl icke afhålla en del af menskligheten ifrån att absinthera sig och schweizerierna komma nog ständigt att sälja oerhörda qvantiteter deraf. i Absinthen i Frankrike är som Opium i Kina.? I Kinesen förslöar och förgiftar sig at vana genom opiirökning. Framsmannen förstör och dödar sig genom absinthdrickning. En annan likör har introducerats på senare åren, det är Benediotiner-Munk-Likören från Zlosiret i Föcamp. Vi vilja icke särskildt prisa den för dess uräldriga härkomst, som, efter uppgift, daterar sig från år 1510, icke heller derför att receptet uppfunnits af Benedictinerne, hvilka möjligen tillskrifva den ett gudomligt ursprung; detta vare långt ifrån vår afsigt. Vi vilja endast säga, att — efter att hafva varit närvsrunde vid beredningen af denna likör, efter att hafva undersökt, hvar för sig, de örter hvaraf den är sammansatt och varit vittne till den skicklighet och omsorg hvarmed den tillverkas — vi med stort nöje skänka densamma vårt bifall. Tagen före måltiden och blandad med en viss del vatten, är den en af de bästa lösande och Pafförande medel vi känna. Tagen oblandad och i en liten dosis efter maten, är den tili foljd t de talrika plantor af umbellatväxtfamiljen, hvilka ingå i dess sammansättning, ett af de kraftigaste toniska och matsmälmingen befordrande medel. Välkommen vare den således! Måtte den alltid förblifva oförändrad! Det allmänna helsorvillståndet skall vinna derpå!? I la Gazette de France läses följande: Under nu herrskande farsot kan man icke nog iakttaga de af Doktor F. E. J. Valleix, läare vid sjukhuset la Pitie i Paris gifna råd för helsans bevarande, jemte hans anvisning på ett j f de bästa preservativer mot kolerasmitta: Bostaden torr och fritt belägen, kläderna tillräckligt varma, dieten tonisk utan att vara stimulerande.? Jemte dessa lörsigtighetsmått är det nyttigt att äfven iakttaga andra; man rekommenderas terför att efter hvarje måltid dricka en kopp the, kokadt på myntha, mellis och arnica, samt i derpå ett glas Benedictiner-Munk-Likör från Kiostret vid Fecamp, i hvars sammansättnin : ingär en viss qvantitet al sådana växter, som utgöra kraftiga botemedel vid denna förskräckliga sjuktom. Dootor Pequener, af Medicinska i ulteten i Montpellier.