Aftonbladet – 18 juli 1867, sida 3

Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 12 Juli. Alltsedan Lincolns död har ingen hänIdelse väckt så stort uppseende hos oss som Maximilians tragiska slut. Våra politiska kretsar begrunda händelsen i dess förhållande till Tyskland och finna, att den är af mycket stor betydelse. Frankrike har genom Mexikoexpeditionen lidit ett nederag, efter hvilket den napoleonska politiken icke så lätt, kanske aldrig skall repa sig. Nederlaget är eå kolossalt, att om man förr fäst större vigt härvid, de mexikanska förhållandena med deras för Frankrike förderfliga följder, kan det icke vara något tvifvel underkastadt, att Preussen icke skulle ha gifvit efter i Luxemburgfrågan. Nu komma talarne i lagstiftande kåren sjelfva och upprulla för oss en öfverraskande bjert tafla af tillståndet i Frankrike. Följden häraf är, att Preussen väl aldrig mera skall tänka på att I-fva den franska politiken till behag. Det har för sig en motståndare, hvars kraft det hittills öfverskattat. Allt detta öfverväges här efter Maximilians död, och så till vida utgör denna en vändpunkt iden preussiska politiken. Utan Frankrikes öfvervigt skulle vi icke ha stannat vid Main, skulle Sachsen icke ha blifvit skonadt och vi icke ba lemnat Luxemburg. Till lycka för Napoleon hade hittills ingen i Tyskland en aning om Frankrikes militära svaghet. Ni kan väl tänka er, huru dessa jakttage ser upphetsa vårt militärparti, som helst redan i morgon skulle vilja åter draga ut i krig, huru stormodiga våra regeringsanhängare bli, hvilka beundrande ligga på knä för Bismarck. Makt? är ju allt, ?frihet? intet! Man tänker ju endast på kasernbyggnader, om också universiteterna dervid få förfalla. Militärkassan uppslukar alla statsinkomster, och emedan de nuvarande ej räcka till, föreslås nya skatter. Skall riksdagen månne bevilja tobaksskatten? RiksIdagen finos ännu icke, och om jag af befolkningens Binnesstämning skall sluta till parlamentets sammansättning, så måste den Ibli sådan, att den icke är egnad att lägga Instionalinkomsten endast för krigsministerns fötter. Visserligen framträda ganska krifiska momenter vid valet. Det liberala partiet upplöser sig allt mer med hvarje dag. I Striderna mellan de national-liberala och framstegspartiet bli märkbart allt mera förbittrade och oförgsonliga. Framstegspartiet finner, att många af dess nuvarande medlemmar, endast motvilligt i åratal bållit ut Toch att de voro hjertligen glada, då yttre händelser tilläto dem att under allehanda olitiska förevändningar bli öfverlöpare till ismarck. Förebråelsen slår in på en och annan. Det är i hög grad vidrigt att höra en Unruh, en Michaelis, en Lasker in. fl. Itala om makten, som skall afgöra ållt. Derlemot bibehålla sig Forchenbeck, Lette, ISchwerin och Simson i framstegspartiets I mest ovilkorliga aktning, så att det aldrig I vid valen skall tänka på att göra opposition I mot sådana män. Särskildt är Berlin öfI vervägande d: mokratiskt. Här skall denna Igång väl ingen enda a. de national-liberala T komma fram. På ett i går hållet valmöte kållades de affällingar, män, som man måste Iställa långt efter de konservativa. ) Max Durcker, f. d. professor i historia i Halle och Täbingen, sedermera direktor för den litterära byrån 1stateministeren och derefter föredragande råd hos kronprinsen, har li dessa dagar blifvit direktor för statsarkiI vet. Det är den första befordran, som Duvocker vunnit under ministeren Bismarck, I hvilken han fordom ganska kraftigt bekämI Ipade. Förut tillhörde Duncker de liberala, ;lja var till och med en af ledarne af det frisinnade partiet i Preussen; men Bismarcks luppträdande har gjort så stort intryck på Ihonom, att han nu helt och hållet bekänner sig till hans grundsatser. Redan på riksda-Idagen röstade Duncker konseqvent endast Iför regeringen, konseqventare än de konI servativa. Man påstår, att han hjelpt till I med utkastet till den nordtyska författningen, I hvilket icke synnerligen mycket hedrar hoInom, ty vår nordtyska författning är sämre läv någon annan i hela Europa. Regeringen har nu ett ypperligt tillfälle att med goda tjenstebefattningar belöna alla, som på de sednare åren bidragit att befästa hennes system i Preussen. De nya provinserna äro störa och ha till och med mycket mera vinstgifvande platser att bjuda på än de gamla. Med dessa gammalpreussiska tjenstemän fortplantas den Bismarckska andan i de nya provinserna, såväl Lippes och öfvertribunalets lagskipning, som Miblers trångbröstade ortodoxi och Eulenburgs polistaktik. Fordom voro dessa små stater, som Preussen nu införlifvat med sig, plant(skolor för frisinthet i tanke och handling; Inu är det förbi med detta. De nya pro-Vinserna, som hade föreställt sig mycket I helt annorlunda, då de blefvo preussiska, I förklara ny, att de funnit sig grundligt Isvikpa i sin förväntan. Någonting alldeles nytt för de nya preussarne, äro de ouppI hörliga trakasserierna med pressen af all männa. åklagareembetet och polisen. Isyn-, ; nerhet vill man åt Frankfurt, som det ännu Jåterstår att mjuka upp: Tidningar tagas der dagligen i besläg, hvarpå åtal för majestätsbrott följa. Hittills ha domstolarne i Frankfurt alltid frikänt, hyarföre generalprokuratorsembetet fortsatt målen ända till det härvarande öfvertribunalet, som naturligtvis upphöft de friande domarne och åter: förvisat målen till. första instansen. Får PR CY E hamna Al UNI lb ar fa SR SRS