Aftonbladet – 17 juli 1867, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. Moniteur de IArme meddelar en rapport af marskalk Niel, hvari föreslås, att som antalet af officerarare utan anställning ökats efter främlingslegionens hemkomst från Mexiko, de båda kompanier vid hvarje infanteriregemente, hvilka år 1865 indrogos, åter skola uppsättas. Kejsaren har gifvit sitt bifall. härtill. Under diskussionen i lagstiftande kåren om de utrikes ärendenas budget fick statsministern Rouher anledning att afgifva tre intressanta förklaringar. Garnier-Pages hade talat om de inledda underhandlingarna. om förbud för kaperier och om föranstaltandet af en internationel lag om indrifning af skuldfordringar utomlands; Larrabure och Picard om bombarderingen af Valparaiso och den till följd häraf yrkade skadeersättningen af Spanien, sant Quesn om bedrägliga gäldenärers utlemnande af Förenta Staterna. I afseende på de båda förstnämnda frågorna svarade statsministern, att förbudet mot kaperi, en fråga af ömtålig beskaffenhet, hade mötts af allvarsammaste motstånd i England samt att det var rvårt att göra identiska grundsatser gällande rörande indrifning af internationella skuldfordringar; i tredje pungen förklarade han, att Valparaisos bomardering kan betraktas antiogen såsom ett oförsvarligt våldsdåd eller såsom en berättigad krigsåtgärd; att England och Förenta Staterna uttalat sig för den sednare tolkningen, men att Spanien ändock visat sig beredvilligt att godtgöra den skada, som tillfogats den europeiska handeln samt att han önskade slippa uttala sin mening i principfrågan; i det af Quesn å bane bragta ämnet trodde slutligen Rouher att man icke borde misströsta om framtiden, men att man för närvarande ieke kunde räkna på någon förändring i Förenta Staternas lagstiftning om bedrägliga gäldenärers utlemnande. I diskussionen om inrikesbudgeten deltogo bland andra Glais-Bizoin och Ollivier. Den förre uppdrog en skildring ur sin synpunkt af det inre tillståndet i Frankrike. Majori teten fann hans tafla målad med alltför bjerta färger och afbröt talaren oupphörligt med sina inkast, så att det slutligen gick så låvgt, att Glais-Bizoin blef återkallad till ordningen. — Ollivier angrep ministrarne och särskildt Rouher, för det de endast lamt utfört, om icke rent af motarbeta de i det kejserliga brefvet af den 19 Jan. utlofvade liberala åtgärderna. Ollivier, som ansåg nämnda bref bestämdt innebära in. förande af tryckfrihet, ledde fig efter er granskning af de nuvarande politiska för. hållandena i Frankrike till följande slutsat ser: statsministern, hvilken han ansåg vars ett slags vicekejsare, borde indragas, de af suveränen uppställda programmet sättas i verket samt lagstiftande kåren upp.ösar genom ett vädjande till landet och alimännt