Aftonbladet – 17 juli 1867, sida 3

under hela hans resa. EE Ae rn (nsändt.) Om de offentliga gratifikationerna åt svenska författare. Det sätt, på hvilket de till uppmuntran åt författare anslagna 6000 rdr at vederbörande utdelas, har icke sällan föranledt välgrundade anmärkningar; och äfven den i dessa dagar publicerade namnförteckningen på litteratörer, åt hvilka dylika understöd lifvit beviljade, kunde uppkalla åtskilliga tvifvel öfver befogenheten af dessa gratifikationer. Den mildaste förklaring man kan finna öfver utdelningen af statsunderstöd åt flere personer, om hvilkas litterära förtjenster, ingen, om ej möjligen de unga männens anförvandter, hört talas, är den, att, i brist af kompetenta kandidater, anslaget i annat fall ej kunnat i gin helhet, eller, rättare, till si stor del som nu skett (ty 500. rdr äro ändock innehållna) utdelas. Deremot lärer väl dock den invändning med skäl kunna göras, att staten har goda utvägar för sina medels användande, när de icke på det håll erfordras, för hvilket de äro atsedda; och så länge anslaget, lika godt huru, till fullo utdelas, är det för riksdagen mindre lätt att inskränka detsamma till efter våra förhållanden lämpade dimen: sioner, än om besparingar å samma anslag gjordes. Men det är icke blott emot sättet för användandet af det gifoa anslaget till författares uppmuntrande, som befogade anmärkningar kunna göras. Sådana kunna äfven med allt skäl riktas mot hela karakteren och ändamålet med samma anslag. Det utgår nu dels såsom pensioneringsmedel åt äldre författare och dels såsom nppmuntran åt framstående anlag bland yngre män, Men är det icke litteraturens höjande, icke välgörenhet, som med detta anslag skuile afses ; och om det ock möjligen skulle finnas ännu otjenligare sätt att uppmuntra litteraturen än detta, så är dock säkert att detta måste räknas bland de minst tjenliga. Vill man ärligt och allvarligt lifva vetenskap och litteratur, såskall man belöna un der året utkomna arbeten af förtjenst, icke för äldre eller möjligen blifvande förtjenster. författare, som kanske på längre tid ej nå got dugligt producerat, eller hvilka ännv blott skritvit några tarfliga, om än hoppgifvande sonetter eller andra småstycken, vare sig på vers eller prusa. På detta sätt gå: man i Italien tillväga. Af ett visst ganske måttligt anslag utbetalas årligen belöningar till dem, som under nvästförgångna årets lopp författat de bästa arbeten 1 särskild: vetenskepsgrenar; men man gifver ingalunda deraf understöd efter godtycke åt äldre eller yngre författare, som kanske antingen öfverlefvat sig sjelfva elier uppnått alltför ringa mognad för att af staten belönas. Det är klart att rättvisans fordringar på först. nämnda sätt tillfredsställes helt annorlunda, än då det beror af en minister att, efter rekommendationer och allehanda konsiderationer, utdela honorarierna eller, rättare, oratifikationerna. Ett sådant förfarande som det förut anmärkta, bör äfven vara af klokheten föreskrifvet. En årligen på de maktegandes godtycke ankommande utdelning af betydliga gratifikationer åt förfat.are innefattar, vi säga det öppet, ett ganska farligt korruptionsmedel ; och då vederbörande redan i sina händer ega så många andra att förlama folkets sjelfständighet, kan det i sanning icke vare skäl för nationalrepresentationen att sjeli dertill räcka handen. Det är en täflan i god litterär produktion, icke en konkurrens i ögontjeneri, som staten borde ha sig angeläget att framkalla: och under det att ifrågavarande honorarii anslag lätteligen skulle, efter andra grunder utdeladt, framkalla utmärkta originalarbeten i vetenskap eller dramatik m.: m., är frukten af samma anslag, såsom det nu utdelas, ganska tvetydig, i det öfversättningstalang och lyriska smådikter sättas i bredd med original-proruktion och göras till föremål för statens uppmuntran, hvilken i sanning kunde bättre användas. Ett fel i bestämmelserna angående detta anslag är föröfrigt stadgandet, att det skall anordnas åt vittra författare allenast. Om svenska litteraturen bör genom penningbidrag uppmuntras, icke är det vitterheten, som då förnämligast vore af sådan uppmuntran förtjent och i behof. Bland alla de vetenskaper, som här i landet odlas, veta vi knappt någon, som icke i alla-afseenden i längt högre mån påkallade understöd och uppmuntran från det allmännas sida, än de vittra lekar, åt hvilka hittills kanske alltför många af landets bästa hufvuden offrat tid och förmåga. Hvarje yttring af andlig odling bar dock sitt värde, och ingen gren af den nationella intelligensens arbete bör vara utestängd från belöningar, som staten afser för litteraturens uppmuntrande. Om detta anslag till s. k. honorarier för författare således skall bibehållas, hvilket väl må anses tvifvelaktigt, så böra, efter vår öfvertygelse, bestämmelserna beträffande dess anordning eller grunderna för dess utdelning väsentligen förändras. Rättesåängoecsarch Pöliccaker.