Aftonbladet – 15 juli 1867, sida 3

stränderna undergräfts af vattnet samt den öfverhängande jordmassan derefter famntals störtat i sjön, till stor skada för de hemmansegare, hvilka hafva sina egor vid stränderna. Omkring 3 tunnland af öns område anses redan på sådant sätt hafva gått förlorade. — Hästauktionen på Beckaskog. I Skånska Posten skrifver en insändare: Ett särdeles angenämt nöje bereddes provinsens hästvänner förliden måndag den 8 dennes genom den utmärkt väl arrangerade samling af ädla hästar, som på kungsgården Beckaskog denna dag förevisades. Genom konungens redan för längre tid. sedan yttrade önskan och uttänkta plan. för en sådan förevisning, hade förslag om ett sammanförande af det ädlaste som provinsen af detta djurslag kunde ega blifvit delgifvet de hrr possessionater som lagt sig vinn om hästuppfödning och för att möjligen kunna till någon ersättning för det besvär och den kostnad som transporterandet af djuren från olika och vidt skilda håll onekligen skulle medföra, hade man beslutit att utbjuda hästarne till salu. Att icke just försäljningen skulle blifva hufvudsaken härvid, ehuru medelpriset uppgick till den vackra summan af cirka 900 rdr st., utan fastmera jemförelse och täflan djuren emellan af de olika racerna var dock grundtanken i detta föranstaltande — och i denna mening tror jag ock att man fullkomligt har lyckats. Härsammanfördes nemligen hästar af de olika orientaliska racerna och skiljaktigheterna dem emellan föllo lätt i ögonen på hvarje eftertänksammare betraktare. Här förekommo artförändringar afdet arabiska halfblodet och det engelska heloch halfblodet. Den på Beckaskog hemfödda aflen af det arabiska nalfblodet utmärkte sig genom en synnerlig ädelhet i utseendet och behaglighet i rörelserna och den omsorgfullaste skötsel. Det egendomliga af denna race framlyser i de väl rundade formerna, ögonens liflighet, hufvudets och benbyggnadens finhet. Men ehuru större än vanliga araber förekommo dessa ungdjur likväl något väl mycket förfinade och för våra vanliga behof af rid: och vagnshästar mindre lämpliga. De större hästar deremot af engelskt halfblod — eller den s. k: engelska jagtoch vagnshästen som på mötet förevisades företedde onekligen både den ståtligaste anblicken och det för hästvännen största nöjet. Insändaren kan icke med full säkerhet ur minnet redogöra för alla dessa utmärkta species, utan får lemna beskrifningen härom till den som större sakkännedom förvärfvat. Det må dock nämnas, att de hemfödda höstarne från Wrams Gunnarstorp, Gärdsnäs, Söfdeborg och Börringe med flere jemte de hannoveranska syntes vara de mest kompletta typer af väl byggda, starka, snabba och tillika eleganta hästar. Provinsen har näppeligen något vackrare att uppvisa. Öfverste Uederströms tvenne fullblodsston slutade taflan af dessa förträffliga och sköna djur af engelskt blod. Refiextionen, som af de här fattade omlömen vill framgå, är utan gensägelse den, att till förbättrande af vår hästafvel kan ingen afvel utöfva en fördelaktigare verkan, än den engelska nalfblodshästen. Styrkan, formen, ädelheten äro nos honom från generationer tillbaka sammanvuxna till en för alla bruk passlig och gagneig häst. Aflen med passande ston är i första ller andra led redan konstant och lemnar ect 1itmärkt resultat. Lycka vore om vår provins unde tillegna sig ännu mera af dessa utmärkta ljur utifrån och om våra hästuppfödare sedernera kunde fortgå på den inslagna banan.