Aftonbladet – 15 juli 1867, sida 3

att det gifna afslaget var falskt och de erhöllo tillåtelse att qvarstanna i Tendar. De fortsatte likväl färden öfver berg och storsg grässlätter, om dagen i brännande solhetta, om natten i kännbar frost, samt ankommc den fjerde dagen till Adiabo. Fursten Sa. dik, sjelf kristen, emottog dem vänligti sin gräshydda och gaf dem den önskade tillåtelsen, men uppehöll dem så, att de först den 31 Maj fingo återvända. Kjellberg, som qvarstannat i Mogelo, bodde hos en yrkesbroder eller smed, som tillverkade ringar af bly, koppar och silfver att bäras i näsan, öronen och kring armarne. Den med gräs täckta smedjan, var tillika salubod och boningshus samt om natten eller vid dåligt väder, stall för får och getter. Kjeliberg sysselsatte sig under tiden med iståndsättande af gamla gevär och pistoler, hvarföre han betaltes med mjölk, höns 0. 8. v. Hans värd lemnade honom dagligen en ration af starkt syradt tunnbröd och då han understundom sjelf hes ad ett stycke villebråd, var hans kosthåll ganska godt. Sä snart det skjutna djuret fallit, genomskars dess hals af de muhamedaner som åtföljde honom på jagt, på det att äfven de deraf skulle kunna äta. Efter de båda följeslagarnes återkomst, flyttade de 3 missionärerna till Tendar. De berömma befolkningens flit och utvidgade åkerbruk, ehuru redskapen, sammanbundna trästycken, äro otillfredsställande. Två af våra landsmän studerade Bareaspråket och den tredje geöker att i Oganna, två timmars väg från Tendar, inhemta det rena Kunänamålet, som icke oblandadt talas i sistnvämnde stad.