Aftonbladet – 13 juli 1867, sida 2

Således, mina herrar, äro vi herrar på latsen 27 Från källaren till takåsen?? Vi kunna handla? När pi behagar?, svarade den röda dominon. Vaka fortfarande, och må ingen lemna sin post.? Iogen skall röra sig.? I händelse af allarm ...? Gifves den öfverenskomna signalen.? YGå?, sade grefven. Är det allt, herre?? Ja, allt? Den röda dominon gick ut, långsamt och afmätt som han kommit. Brrr!? brummade Mouchette för sig sjelf, den der hummern vill ig inte hba ens för att få skägg om tio år! Munter som en likbjudare,? Grefven återtog: q Nu, mina herrar, kunna vi gripa verket an. Jag står till er tjenst. Följen I mig?? ja! lydde svaret, liksom hade det kommit från en enda mun. Utan att förlora mera hvarken tid eller ord, gick grefven, de Osynliges chef, fram till den fjeder, som vi redan förut sett spela, tryckte på den och inträdde föret på trappån till provencalen Tournesols öfvergifna etablissement. Alla följde honom. Trappan försvann ånyo. De sex männen befunno sig i djupt mörker. ?Tag fram lyktan?, sade grefve de Wartens. N Här, svarade la Cigale och räckte honom en blindlykta. Chefen tog den och såg sig några ögonblick omkring.