Aftonbladet – 13 juli 1867, sida 2

varit bosatt i Mexiko. Em person hade hans närvaro kallat Juarez en vilde. Har hade då svarat: ?Huru? en vilde! Jag känner Juarez mycket väl, och han är hel enkelt en af de mest bildade och aktnings värda män i hela Mexiko, samt afalla som känner honom värderad som en oförfärad menniskoälskande och redlig medborgare Hans enda förbrytelse är att han från för sta stunden gjort de främmande inkräktarn ett lyckligt motstånd?. Sedan tidninger derefter erinrat huru Maximilian i kallt blod låtit skjuta generalerna Arteaga och Sala. zar, två af de mest aktade bland armåns officerare?, och jemte dem en nära slägting till presidenten Juearez, yttrar hon: Sedan dess har bladet vändt sig och Maximiliar har nu blitvit mäten med det mått hvar. med han mätit andra. Kriget är ett frukt tansvärdt hasardspel, och de som spela det med onödig grymhet få ej sjelfva vänta sig någonting bättre när det utfallit till deras nackdel.? Examiner erinrar dem som tala om oerhörda, blott i ett halfvildt land möjliga gräsligheter, om mordet på hertigen ul Enghien, om Neys, Murats och Ludvig Batihyanyis öde och tillägger: S.ulle ej bourbonerna låtit skjuta Napoleon I, om han ej tagit sin tillflykt ombord på Bellerophon, utan fallit i deras händer? Och hvad skulle England göra, frågar tidningen vidare, om en fransk eller tysk äfventyrare, vore han än af aldrig så hög rang, i spetsen för en främmande armå infölle i Irland, befästade sig i städerna i södra delen af ön och efter en längvarig blodsutgjutelse slutligen fölle i engelsmännens händer? Presidenten Juarez karakteriserar Examiner som en lagens och de Jagliga formernas man, en avtodidakt, som först vid en mognare älder slog sig på juridiska och politiska studier, som framför sina landsmän utmärkt sig genom frihet irän snikenhet och väldsamma passioner, som på en tid och i ett land at väldsgerningar visat vida mindre stränghet än någon annan inflytelserik man, vare sig inföding eller främling.