Aftonbladet – 11 juli 1867, sida 3

Glastegelmaskia. Af LENORMAND i Paris. (Dinglers Journal. 1867. April.) Tegelformarne befinnas i omkretsen af ett ihåligt jernhjul, som genomströmmas af kall luft eller kallt vatten och omgifves at ett antal ihåliga valsar, genomströmmade af kallt vatten. En ström af smält glas inledes i hjulets uppåt vända formar och intryckes deri fullständigt af valsarne. De sålunda freglade teglen utfalla, ännu böjliga, på ett ändlöst jerntrådsband, som förer dem emellan två par valsar, af hvilka de jemnpressas. Från dem falla de på ett annat ändlöst band, af hvilket de föras in i svalugnen. Flaskborstar af rotting. Af C. FELDMANN. (BörTGERS Polytechn. Notizblatt. 1867.) Bättre borstar till flaskors och buteljers rensning, än man finner i handeln, kan hvem som belst förfärdiga sjelf af rotting. Man afskär en eller halfannan fot långa stycken, afskalar den hårda barken en eller annan tum långt vid styckets ena ända och bultar den afbarkade delen varsamt med en hammare, tills rörets trådar åtskilts och bilda en borste; flaskborsten är dermed färdig: Till rensning af den ringformiga delen inuti bottnen på champagnebuteljer, bultas borsten något platt, så att den kan utan trängsel skjutas ned emellan bottnens kullriga och buteljens cylindriska insida. För att rensa insidan af bröstet på flaskor, nära intill halsen, behöfs en borste med krökt skaft; man kan få råämne dertill, om man väljer de stycken af rottingen, som för inpackninen till försändninvg blifvit ihopböjda och fått hårdna i detta skick. Bäst härtill passa dylika krokar af så smal rotting (helst s.k. snörrotting?), att hela kroken kan beqvämt nedföras genom flaskhalsen. Det förstås af sig sjelft, att man kan förse hvart borstskaft med två borstar: enihvar ända.