Aftonbladet – 11 juli 1867, sida 3

Perlor och perlemorskimmer. Af ÅxtBonse och GESouD. (Annales du genie civil. 1866. Dec.) Arbeten af porslin och stengods kunna gifvas perlemorskimmer, om man tiil glasyren blandar ett dubbelsalt af platinachlorid och chloraluminium, erhållet genom lösning af lika vigter platina och aluminium i kungsvatten. Denna uppfinning har föranledt en tillverkning af konstgjorda perlor, som kan för de naturliga perlornag höga pris blifva ganska betänklig. erlor af äkta porslin, mera starka och oföränderligare än de naturliga, kunna nemligen gifvas samma utseende som dessa, om de glaseras på ofvannämnda sätt och sedan doppas i mycket utspädd fluorvätesyra eller utsättes för fluorväteångor, tills deras skimmer fullkomligt liknar det hos naturliga perlor. tt Re Ko FF om es ON Po oe ee Konstgjorda fyndorter för diamanter. Af E, B. DE CHANCOURTOIS. Vid åtskilliga sammankomster inom franska vecenskapsakademien, har författaren framhållit den afhonom med flera andra naturforskare delade åsigten att kristalliseradt kol — det vill säga diamant — har uppkommit i kiselgruslager på liknande sätt som kristalliseradt svafvel uppkommer i golfatarer: kolkristallerna genom långsamt afdunstande kolväte, likasom svafvelkristallerna genom långsamt afdunstande svafvelväte. Mea han drager häraf en slutföljd, som för mången sannolikt måste förefalla oväntad, nemligen att Iden kolbundna vätgas, som spilles genom läckor på nedgräfda gasledningsrör, skulle kunna frambringa diamanter i läckKornas grannskap, och att om man just icke kan påräkna att i den svarta mull, som uppgräfs vid läckornas lagning, hitta råämnen till briljanter, så vore det likväl ingen I omöjlighet att deri träffa svart diamantpulver, I tjenligt till diamanters och andra ädelstenars slipI ning och polering. Det österrikiska bomullskrutets brukbarbet, bekräftad genom officiella röa I Eagland. Vid Royal Societys (engelska vetenskgpsakademiens) sammankomst den 4 sistl. April, höll mr F. ÅA. AzrL en af dess ledamöter, som tillika är ordförande i Royal Chemical Society, ett föredrag öfver de i Woolwich anställda fleräriga försöken med bomullskrut, beredt på österrikiskt vis, och öfver de vigtiga slutföljder som derigenom vunnits i afseende på detta kruts brukvarhet. Bomullskrutet, hvaraf man omedelbart efter dess uppfinning lofvat sig så mycket, hade, som bekant är, hastigt förlorat allt förtroende, sedan åtskilliga bomullskrutbruk och bomullskruthus sprungit i luften utan känd anledning, och man under tiden upptäckt att det nya krutet förändrade sig, genom vissa outredda naturkrafter på ett sådant sätt, att det antingen exploderade af sig sjelft eller alldeles mistade förmågan att explodera. Bomullskrutets användning återinskränktes i följd häraf innan kort till yatenskapliga rön vid kemiska och fysiska föreläsningar; åtminstone blef detta händelsen inom de flesta länder på Europas fastland, likasom i England och Amerika. Endast i Österrike fortsattes — men utan skryt och anspråk — försöken i stort för tekniskt behof; och de ledde slutligen derhän att bomullskrutets användande infördes vid de österrikiska bergverken och den österrikiska armn. Denna framgång var, efter hvad verlden efteråt fick veta, en frukt af den omtanka och skarpsynthet, hvars med en österrikisk artilleriofficer, VON DER LENK, hade ledt de på allmän bekostnad fullföljda försöken. . Det i Woolwich pröfvade bomullskrutet var be: redt i England, men noga efter von der Lenks föreskrifter. Bland de genom denna pröfning vunna och af mr Abel omnämnda resultater, torde det följande vara väsentligast. Bomullskrut, tillverkadt efter von der Lenks föreskrifter och af behörigen renad bomull, kan i fullkomligen torrt skick utsättas för spridt dagsljus, i öppen luft eller i slutna kärl, ganska länge, utan att undergå någon förändring. Detkan i fullkomligen torrt skick utsättas för solsken till dess att en syrlig reaktion röjer sig, och om det då inpackas i tätt slutna kärl, undergår den ingen vidare förändring på lång tid. Försöken härmed hafva nemligen räckt i tre och ett halft år. Bomullskrut som tillverkats på föreskrifvet sätt och inpackats i torrt skick, har icke röjt något annat tecken till förändring, än att det kort efter inpackningen spridt en egendomlig lukt, och I att ett jemte detsåmma inpackadt lackmuspapper rodnat. Men bomullskrut innehåller i allmänhet vissa ofrånskiljeliga smådelar af bomull förorenande organiska ämnen, hvilka, jemte bomullen förvandlade till krut, röja en helt annan föränderlighet än bomulln gjelf, och föranleda utveckling af fri syra när de blottställas för hetta; — och det är denna fria syra, som stundom verkar förderfligt på bomullskrutet. Om likväl det lilla beloppet af sålunda alstrad fri syra neutraliseras i detsamma den alstras, så utöfvar den ingen menlig verkan på bomullskrutet. Härtill erfordras blott en procent af bomullskrutets vigt kolsyradt ratron, som upplöses i rent vatten, hvar-. med det färdiga och torra bomullskrutet impreg-: neras; denna lösning af kolsyradt natron gör samma tjenst som den af von der Lenk i samma ändamål använda vattenglaslösningen, men kostar mindre, Vatten utgör i alla fall det fullkomligaste skyddsmedlet för bomullskrut; ett vått eller endast fuktigt bomullskrut kan under långa tidsperioder hållas utsatt för höga värmegrader, till och med ör kokhetta, utan att undergå ringaste föränring. Bomullekrutets alltjemt fortsatta nedsänkning i vattnet behöfs icke för att förvara det; det är nog att bomullskrutet kännes fuktigt när det inpackas, äfven. om det inpackas hårdt och i stora qvantiteter. Afven de ofvan omnämnda förorenringarne, hvilka otvifvelaktigt utgöra källan till fri syras utveckling hos torrt bomullskrut, skyddas af vatten emot förändringar; hos vått eller fuktigt bomullskrut, som förvarats i detta skick tre år, har icke förmärkts minsta spår till syreutveckling. Om man medelst en centrifugaltorkare aflägsnar ur vått bomullskrut så mycket vatten som på detta sätt kan aflägsnas, och omedelbart derefter inpackar den ännu för känseln fuktiga varan, så är den alldeles icke explosif och bibehåller sig som sådan. Det i densamma qvarstannade vattnet är tillräckligt till skyddsmedel emot alla olyckshändelser. Det är derföre i fuktigt tillstånd, som allt bomullskrut bör förvaras, och i sådant tillstånd bör det äfven vara försatt när det inpackas till försändning åt långt aflägsna orter. Och om det behöriga beloppet af kolsyradt natron är upplöst i det vatten, hvarmed bomullskrutet hålles fuktadt, så skyddar detta salt krutet från tillfällig antändning när detta sedan torkas för att användas till patroner, eller på annat sätt. I mn RA