Aftonbladet – 11 juli 1867, sida 2

— Tillbud till svår jernvägsolycka. Från Wenersborg skrifves: Då extratåget från Wenersborg till Uddevalla anlände till sistnämnda stad kl. 6—7 e. m. i söndags hände sig att spårvexlaren ledde in tåget å vändskifvan i stället för på hufvudspåret. ränen går först rakt fram på banan och skjutes sedan af lokomotivet in på ett annat spår till sjelfva plattformen. Till följd häraf kunde lokomotivföraren, som hade hela tåget framför sig, icke 8e i hvilket spår han gick. Spåret på vändskifvan stod händelsevis öppet, eller i rät linie, hvadan, efter det konduktören varsnat faran och gifvit upprepade signaler, lokomotivföraren fick tillfälle att sakta farten och stanna tåget, innan någon olycka inträffade. Hade deremot spårvexeln på vändskifvan såsom vanligt beskrifvit en halfeirkel, så hade tränen eller åtminstone de främsta vagnarne störtat ner i djupet utanför den dervarande muren och säkert hundrade personer tillsatt lifvet. Det var således på det hela taget endast en lycka, som denna gång hindrade en katastrof af den rysligaste art, och rättskänslan och omtanken för jernvägens kredit är icke tillfredsställd dermed att spårvexlåren gfnast bortkördes.: Det är den befallande, som bör tillse att den verkställande gör sin tjenst, isynnerl et på en plats af denna stora vigt. (7. f. W. 8 0. L.)