Aftonbladet – 10 juli 1867, sida 2

STOCKHOLM den 10 Juli. Förslaget till ny lag rörande vattenrätten. I Rikets ständer anhöllo 1863 att K. M:t ville låta utarbeta förslag till ny lag, såväl för afledande som tilledande af vatten, hvaruti borde bestämmas jordoch strandegarnes rättigheter oeh skyldigheter i förhållande såväl till hvarandra, som till innehafvare af vattenverk eller annan egendom, hvars rätt af en eller annan anledning kunde deraf vara beroende. Behofvet af en sådan lagstiftning hade äfven vitsordats vid de allmänna landtbruksmötena i Göteborg och Malmö. För uppgörande af förslag till ny vattenrättslag nedsattes en komit, som den 27 Oktober ofvannämnde år sammanträdde; den bestod af kammarrådet grefve Wrangel (ordförande), intendenten Elworth, brukspatron Gahn, kommissionslandtmätaren Dahlgren, samt hofrättsassessorn Bergström och ryttmästaren v. Möller, af hvilka dock de begge sistnämnda före arbetets afslutande afgingo. Komiterades mödosamma och vidlyftiga arbete afslutades den 15 Juni 1865. Sedan det uppgjorda lagförslaget jemte motiver dertill och komiterades betänkande blifvit tryckta, blef hela akten, enligt K. M:ts beslut, delgifven såväl samtlige hushällningssällskapen som ock landtbruksakademien, med anmodan att öfver ifrågavarande lagförslag afgifva anmärkningar, om så ansågs nödigt. Denna åtgärd var särdeles ändamålsenlig, emedan otvifvelaktigt är att genom en sådan granskning, verkställd af praktiska män i alla delar af riket, den blifvande lagen bör vinna i fullständighet. Med detta granskningsarbete, som påtagligen fordrar mycken tid, lärer såväl hushållningssällskapen som landtbruksakademien nu vara sysselsatta, såvida det ej nyligen fullbordats. Då vi förmoda, af skäl som nedan skola anföras, att ganska väsentliga anmärkningar skola göras mot åtskilliga bestämmelser uti förevarande lagförslag, anse vi det särdeles ändamålsenligt, om, innan det slutliga lagförslaget till riksdagens granskning öfverlemnas, ett sammandrag af de vigtigaste anmärkningarne, som blifvit gjorda, upprättades, till ledning för representationen. De, som påfordrade en ny lagstiftning rörande vattenrätten, föreställde sig sannolikt att den temligen lätt skulle kunna åstadkommas. Men sedan de tagit kännedom om det nu uppgjorda förslaget, torde de medgifva, att detsammas utarbetande varit förknippadt med stora svårigheter. Det berör en mängd alldeles motsatta intressen, hvars afvägande mot hvarandra fordrar den omsorgsfullaste pröfning. Vårt land är sönderdeladt af en ofantlig mängd sjöar och vattendrag. Emedan de begagnas och äfven skola framdeles begagnas för olika ändamål, så är det klart att grunderna för vattenrätten måste blifva ytterst invecklade. Man kan också säga, att två stora intressen stå gent emot hvarandra, och lika berättigade att blifva respekterade. För bruks-, sågoch qvarnverkssamt för fabriksoch flottledsdriften är tilledningen af stora vattenmassor och dessas successiva begagnande af lika betydenhet, som det öfverflödiga vattnets afledning är af vigt för jordbruket. Men äfven inom hvardera af dessa begge grupper äro intressena ofta stridiga i afseende på vattnets tilloch afledning, eller, i korthet sagdt, dess begagnande. Huru lätt råka ej t. ex. vattenverksegare sig emellan i tvist om uppdämning eller påsläppning af vattnet? Huru ofta klaga ej jordegare deröfver att deras mark fördränkes genom uppdämning från vattenverken? Och anledningar till tvister jordegare emellan uppstå ej sällan, då t. ex. den ena strandegaren vill att hens ängsmark skall höst och vår öfversvämmas för att blifva mer fruktbar, men grannen, som odlat sin ängsmark och intagit den i cirkulationen, vill alldeles icke veta af någon öfversvämning. En jordegare vill torrlägga sin mark och leder ett igenom hans egor gående vattendrag åt annat håll, än det af ålder haft, men derigenom förlorar någon nedanför liggande skattlagd qvarn en del af sitt drifvatten — och så uppstår tvist derom. En jordegare vill begagna ett vattendrag till konstig bevattning af sin ängsmark, men deraf förmenar sig en ofvaneller nedanför liggande jordegare lida skada. En jordegare har mark, som genom invallning kan göras mera fruktbar; men grannen klagar att hans mark derigenom skadas, 0. 8. v. Man finner således att vattenrättslagstiftningen måste blifva ganska komplicerad och omfatta en mängd olika fall, såvida den skall blifva fullständig och såmedelst ej blott såvidt möjligt är förekomma tvister, utan äfven då sådana uppstå, befordra desammas skyndsamma lösning på ett tillfredsställande sätt. Den nya vattenrättslagen måste således innehålla noggranna bestämmelser rörande enskildas rätt till vattens nyttjande; allmän farled; flottled och flottning; dammbyggnader och vattenledning; dikning; strömrensning; alftappning; invallning och vattenhöjdsreglering. Denna lag skall behandla och skilja ej blott emellan det allmännas — statens — rätt och enskildas, utan äfven i emellan enskildas rätt inbördes. Men först och främst saknas i svensk rätt all skilnad emellan offentliga och enskilda vatten. Allmänna lagen innehåller ju sedan gammalt föreskrifter om kyngsådra? torde man invända. Men komiterade bevisa fullständigt, att ?kungsådra icke motsvarar den offentliga floden (flumen publicum), utan är endast en svag efterbildning deraf. Deremot uttalas i jordaoch byggningabalkarne den urgamia och för svenska rätten egendomliga regeln, att den alltid eger vatten, a a